Vanliga frågor om biobränslen
Vad är biobränslen och vad används de till? Vilka för- och nackdelar finns med en ökad användning av biobränslen och vad tycker egentligen Naturskyddsföreningen? Här hittar du svar på dessa frågor och fler.
Vad är biobränslen?
Biobränslen är ett samlingsnamn för bränslen från organiska råvaror, alltså sådana som innehåller kol, främst växter, växtdelar, matavfall, restprodukter från skogsindustri, slakteriavfall eller slam från vattenreningsverk. Biobränslen förekommer i gasform som biogas, i fast form som ved eller pellets och i flytande form som biodiesel och etanol.
Vad används biobränslen till?
Biobränslen har en rad olika användningsområden. De står för nära en tredjedel av den årliga energianvändningen i Sverige. De används främst inom industrin, särskilt skogsindustrin, och el- och fjärrvärmeproduktion. De sektorerna står för ungefär 40 procent vardera av den totala konsumtionen. Dessutom används biodrivmedel i transporter. Det är framförallt i transportsektorn som användningen ökar.
Vad är det för skillnad på bioenergi, biobränslen och biodrivmedel?
Bioenergi är all energi som har sitt ursprung i nutida, biologiska processer, främst från växtriket.
Biobränslen är bränslen i en sådan form (fast, gas- eller vätskeform) att de kan förbrännas för att tillfredsställa ett energibehov.
Biobränslen som används i fordon kallas biodrivmedel.
Vad tycker Naturskyddsföreningen om biobränslen?
De fossila bränslena behöver fasas ut omgående för att begränsa klimatförändringarna till 1,5 grader i enlighet med Parisavtalet. I den snabba omställningen är biobränslen en nödvändig dellösning. Avfall och restprodukter som är lämpliga att använda för energiändamål finns redan.
För att biobränslen ska minska utsläppen av växthusgaser måste lagstiftningen göra tydlig skillnad mellan bättre och sämre biobränslen – vilket den inte gör. I dag används exempelvis stora mängder råvaror från palmolja till biobränsle. Såväl produktionen av som stödet till produktion av biobränslen med hög klimatpåverkan måste fasas ut. Produktionen får inte heller stå i konflikt med bevarandet av biologisk mångfald eller mänskliga rättigheter.
Är biobränslen bättre för klimatet än fossila bränslen?
Olika biobränslen påverkar klimatet olika mycket. Biobränslen som producerats av exempelvis jordbruksrester, stallgödsel eller vissa av skogsindustrins restflöden (sågspån eller svartlut från pappers- och massabruk), och som ersätter fossila bränslen, är enligt många studier bättre för klimatet än fossila bränslen. Samtidigt har både sågspån och svartlut andra möjliga användningsområden än som bränsle.
Vid avverkning i svenska skogar lämnas i dag stora mängder grenar, ris och toppar (förkortas GROT) som används som bränsle i kraftvärmeverk och bidrar till att begränsa Sveriges behov av fossila bränslen. En viss mängd GROT behöver lämnas i skogen för att minska markskador, trygga näringstillförsel och annan miljöhänsyn, men det finns ytterligare volymer som går att ta ut, åtminstone i norra Sverige, som annars skulle förmultna relativt snabbt.
Att däremot göra biobränsle av exempelvis stubbar eller grovt virke (som bara sker i begränsad utsträckning i Sverige i dag) är inte önskvärt. Det avverkade grova virket ska i första hand användas till långlivade produkter (till exempel hus i trä) och stubbar är viktiga för den biologiska mångfalden i skogen. Skillnaden mellan att elda upp en stubbe eller att låta den vara kvar i skogen är stor ur ett klimatperspektiv. En stubbe kan binda kol i flera decennier eller århundraden innan den förmultnar. En del grovt virke tas ut och eldas på grund av skador av exempelvis granbarkborre. Man bör då fokusera på att ta ut virket innan skadorna blir för stora, plocka skadade träd selektivt och lämna de träd där anfallen redan är övergångna, då det ger död ved och gynnar granbarkborrars naturliga fiender.
Dagens skogsbruksmetoder förorsakar stora förluster av biologisk mångfald och måste därför ställas om. Även i ett hållbart skogsbruk, där kalhyggen inte dominerar, går det att plocka ut restprodukter för energiändamål utan att hota den biologiska mångfalden.
Finns det några riktiga dåliga biodrivmedel?
Ja, det gör det. Tidigare har en stor andel av biodrivmedlen varit baserade på palmolja eller PFAD, en biprodukt från palmolja. De har en mycket dålig klimatprestanda, ibland till och med sämre än fossila bränslen och bidrar till skövling av värdefull tropisk skog och att urfolk fördrivs.
De senaste åren har palmoljeprodukter minskat kraftigt medan avfalls- och restprodukter från Europas livsmedelsindustri ökat. Eftersom livsmedelsindustrin och inte minst djurindustrin har hållbarhetsproblem i grunden, så kan inte heller dessa restprodukter anses vara helt hållbara.
2023 utgjorde animaliska fetter från restprodukter två tredjedelar av ursprunget till HVO, den vanligaste sortens biodiesel. Dessa djurfetter är i vissa fall oproblematiska att använda för bränslen, bland annat de som EU:s Förnybartdirektiv klassar som riskklass 1-2, hög eller medelhög smittorisk. De bör förbrännas. Den största tillväxten har dock skett av djurfetter med riskklass 3, låg risk. De kan istället användas till annat, bland annat kosmetika. Används djurfett för att producera biodiesel, så ökar användningen av palmolja som trolig ersättare i andra sektorer. Då blir biodieselns klimatpåverkan 1,7 gånger så stor som den av fossil diesel.
Andra biodrivmedel från råvaror med en ohållbar markanvändning eller med en hög klimatpåverkan, bör inte heller användas. Ett exempel är biodrivmedel baserade på soja. När grödor odlas specifikt för biodrivmedel behöver mer mark tas i anspråk och användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel kan öka. Odlingen har även kraftigt negativ påverkan på klimat och biologisk mångfald om marken kunnat användas till annat, till exempel en kolbindande skog eller gräsmark med hög artmångfald. Lagstiftningen bör styra bort från dessa skadliga och resursineffektiva biodrivmedel.
Kan användningen av biobränslen öka i Sverige?
Efterfrågan på biobränslen verkar fortsätta att öka. Den svenska industrin hoppas på en ökad användning av biobränslen på över 87 procent till år 2045 jämfört med i dag. Dessa mängder kommer inte att kunna produceras hållbart i Sverige.
Biobränslen är endast en dellösning för att nå klimatmålen. Det går att ställa om till ett energisystem som är både fossilfritt, förnybart och flexibelt. Effektivisera energianvändningen, satsa på hållbar utbyggnad av vind- och solkraft och ta bättre vara på avfall och restprodukter från skogs- och jordbruk för att producera hållbara biobränslen. I vår rapports scenario minskar den totala användningen av bioenergi lite till år 2040 jämfört med i dag, och vi i Sverige är självförsörjande på bioenergi.
En stor del, cirka 75 procent, av råvaran till biobränslen i Sverige kommer från skogen, och så kommer det att vara även i framtiden. Skogen är en förnybar resurs men det innebär inte att vi kan ta ut hur mycket som helst. I Sverige behöver vi skydda mer skog och ställa om skogsbruket för att säkerställa den biologiska mångfalden och skogens många andra värden. I dagsläget har endast 6 procent av den svenska skogens naturtyper så kallad gynnsam bevarandestatus
Naturskyddsföreningen vill att skogsbruket ska ändras så att den biologiska mångfalden tryggas och kolinlagringen i skogen kan öka. Även från ett sådant skogsbruk kommer det att finnas restprodukter som kan användas för biobränsleproduktion i nästan samma utsträckning som i dag. Eftersom skogsindustrin är den överlägset största konsumenten av biobränslen, så finns den största potentialen för ökad biodrivmedelsproduktion i den råvara som skulle friställas om skogsindustrin gjorde energieffektiviseringsåtgärder.
Hur mycket biodrivmedel kan vi använda i Sverige utan att skada den biologiska mångfalden?
Användningen av biodrivmedel behöver anpassas till vad som går att producera hållbart utan att skada den biologiska mångfalden. På kort sikt är möjligheterna begränsade. Det betyder att mer fokus behöver riktas mot omställning och elektrifiering av transportsystemet.
I vår rapport om framtidens energisystem har vi räknat med att flygresandet kan minska med 70 procent och bilresandet med 50 procent till år 2040. Med ett ökat fokus på elektrifiering och effektivare fordon skulle det finnas ett drivmedelsbehov inom transportsektorerna på 27 TWh, som med rätt politik är möjligt att möta med inhemska och hållbart producerade biobränslen. Det innebär en ökad användning av biodrivmedel på ungefär 50 procent jämfört med i dag. När användningen av bioråvara behöver öka för vissa kritiska behov och prioriteras till sektorer där inga bättre alternativ finns, så måste användningen samtidigt minska och effektiviseras i delar av industrin och övriga samhället.
Förutom biodrivmedel så finns det områden där biomassa kan fylla en viktig roll i klimatomställningen, bland annat för att ersätta fossilt kol i järn- och ståltillverkning. Biobränslen kan även få en ny, viktig roll i kraft- och värmesektorns turbiner och pannor som eldas ett fåtal timmar per år vid de tidpunkter när övrig, förnybar energiproduktion inte kan tillgodose efterfrågan.
Om vi ser på frågan ur ett större perspektiv, så måste de fossila bränslena fasas ut snabbt för att vi ska klara klimatomställningen. Parallellt med stora satsningar på energieffektivisering behöver den icke-förnybara energin ersättas med hållbar, förnybar energi. Det behövs såväl vindkraft, solkraft, vattenkraft som bioenergi. Inget energislag är bra för miljön, men de förnybara energislagen kan under rätt förutsättningar ha en acceptabelt låg miljöpåverkan.
Biobränslen har generellt större klimatpåverkan än de övriga förnybara energislagen. Det är därför viktigt att göra skillnad på bra och dåliga biobränslen. Vissa biobränslen har riktigt dålig klimatprestanda, andra har begränsad klimatpåverkan. En del orsakar utarmning av biologisk mångfald, andra gör det inte. Konsumtionen av de dåliga biobränslena måste upphöra helt för att förhindra en ökning av koldioxidutsläppen. Efterfrågan på biobränslen måste anpassas efter den hållbara tillgången, inte tvärtom. Satsningar på mer skydd och en omställning till hållbart brukande måste öka. Tydliga hållbarhetskriterier för biobränslen behöver införas.
Riskerar inte en ökad efterfrågan på biobränslen att slå hårt mot den biologiska mångfalden?
Risken är stor med en oreglerad efterfrågan på biobränslen. Under de senaste åren har till exempel palmolja och stamved utgjort en betydande del av biobränslemarknaden. Svensk lagstiftning för krav på biobränslen behöver skärpas; kampen för klimat och biologisk mångfald måste gå hand i hand.
Vad gör Naturskyddsföreningen för att undvika att användning av biobränsle leder till ökad skogsavverkning?
Naturskyddsföreningen vill skydda skogar med höga naturvärden och ställa om till ett mer hållbart skogsbruk. Efterfrågan på biobränslen måste anpassas till ett skogsbruk som når svenska och internationella miljömål samt klarar EU:s lagstiftning för skog, klimat och biologisk mångfald. Miljömålen sätter upp ramar. Inom dessa ramar kan vi få mycket värdefull råvara ur skogen.
Skogen behöver användas klokt. Det som kan ska användas till långlivade produkter, som hus av trä, och annat till sådant som ger mest nytta ur ett samhällsperspektiv. I dag används en mycket stor del av skogens råvara till pappersmassa, en förhållandevis kortlivad produkt, som med fördel skulle kunna minska till förmån för andra produkter. Med ändrade skogsbruksmetoder kan över lag mer ur skogen bli produkter, och mindre gå direkt till förbränning.
