Vanliga frågor om biobränslen
Vad är biobränslen och vad används de till? Vilka för- och nackdelar finns för en ökad användning av biobränslen och vad tycker egentligen Naturskyddsföreningen? Här hittar du svar på dessa frågor och fler.
Vad är biobränslen?
Biobränslen är ett samlingsnamn för bränslen som är tillverkade av organiska råvaror. Det handlar främst om växter, växtdelar, matavfall, restprodukter från skogsindustri, slakteriavfall samt slam från vattenreningsverk. Biobränslen förekommer i gasform som biogas, i fast form som ved eller pellets samt flytande som biodiesel och etanol.
Vad används biobränslen till?
Biobränslen har en rad olika användningsområden och står för över en tredjedel av den årliga energianvändningen i Sverige.
Främst är det inom industrin, särskilt skogsindustrin, och el- och fjärrvärmeproduktionen som biobränsle används. Respektive sektor står för ungefär 40 procent vardera av den totala konsumtionen.
Därutöver används biodrivmedel i transporter, vilket i dag utgör 12 procent av biobränslet i Sverige. Det är framförallt i transportsektorn användningen ökar.
Vad är det för skillnad på bioenergi, biobränslen och biodrivmedel?
Bioenergi är all energi som har sitt ursprung i nutida biologiska processer, främst växtriket.
Biobränslen hänvisar, däremot, till bioenergi som är i en sådan form (fast, gas- eller vätskeform) att det kan förbrännas för att tillfredsställa ett energibehov.
Biobränslen som används i just fordon kallas biodrivmedel.
Vad tycker Naturskyddsföreningen om biobränslen?
De fossila bränslena behöver fasas ut omgående för att begränsa klimatförändringarna till 1,5 grader i enlighet med Parisavtalet. Samhället behöver framför allt en omställning till ett mer effektivt transportsystem. I den snabba omställningen är biobränslen en nödvändig dellösning. Dessutom finns det redan tillgängliga resurser i form av avfall och restprodukter som är lämpliga att använda för energiändamål.
Men för att biobränslen ska minska utsläppen av växthusgaser måste lagstiftningen göra tydlig skillnad på bättre och sämre biobränslen – vilket den i dagsläget inte gör. I dag används exempelvis stora mängder råvaror från palmolja till biobränsle. För att biobränslen ska kunna bidra till klimatomställningen krävs att såväl produktion av som stöd till produktion av biobränslen med hög klimatpåverkan fasas ut. Produktionen av biobränsleråvara får inte heller, stå i konflikt med bevarandet av biologisk mångfald eller mänskliga rättigheter.
Är biobränslen bättre för klimatet än fossila bränslen?
Klimateffekten av olika slags biobränslen varierar. Därför behöver man undersöka effekten av olika slags biobränslen vart fall för sig.
Biobränslen som producerats av exempelvis jordbruksrester, stallgödsel eller vissa av skogsindustrins restflöden (sågspån eller svartlut från pappers- och massabruk) och ersätter fossila bränslen är enligt många studier bättre för klimatet än fossila bränslen.
Vid avverkning i svenska skogar lämnas i dag stora mängder grenar, ris och toppar (förkortas GROT) som i större utsträckning skulle kunna användas till biobränsle om de effektivt kan ersätta fossila bränslen. En viss mängd GROT behöver lämnas i skogen för att trygga näringstillförsel och annan miljöhänsyn, men det finns betydande volymer att hämta som annars skulle förmultna relativt snabbt.
Att däremot göra biobränsle av exempelvis stubbar eller grovt virke (vilket endast sker i begränsad utsträckning i Sverige i dag) är inte önskvärt. Det avverkade grova virket ska i första hand användas till långlivade produkter (till exempel bygga hus i trä) och stubbar är viktiga för den biologiska mångfalden i skogen. Skillnaden mellan att elda upp en stubbe eller att låta den vara kvar i skogen är ur ett klimatperspektiv stor. I första fallet släpps koldioxiden ut direkt och i det andra tar det flera decennier eller århundraden innan stubben har blivit till koldioxid.
Dagens skogsbruksmetoder orsakar stora förluster av biologisk mångfald och måste därför ställas om. Men även i ett hållbart skogsbruk där kalhyggen inte dominerar finns det utrymme att plocka ut restprodukter för energiändamål, så länge det inte hotar den biologiska mångfalden.
Finns det några riktiga dåliga biodrivmedel?
Ja, det gör det. Den totala användningen av bioenergi i Sverige i dag uppgår till drygt 140 TWh. Av dessa är drygt 17 TWh biodrivmedel (det vill säga biodiesel, bioetanol, biogas med fler), varav en stor del är importerad och baserad på palmolja eller PFAD (en biprodukt från palmolja). Dessa biodrivmedel har en mycket dålig klimatprestanda, ibland till och med sämre än fossila bränslen.
PFAD är ett särskilt tydligt exempel på en sämre råvara till biobränslen. Den bidrar liksom övrig palmolje-produktion till skövling av värdefull tropisk skog, fördrivning av urfolk samt till ökade utsläpp av växthusgaser.
Det finns också flera andra biodrivmedel som baseras på råvaror från en ohållbar markanvändning eller råvaror med en hög klimatpåverkan, som inte bör användas. Ett exempel är biodrivmedel baserat på soja. Det är viktigt att lagstiftningen sätter stopp för dessa.
Kan användningen av biobränslen öka i Sverige?
Efterfrågan på biobränsle uppskattas fortsätta öka. Den svenska industrin hoppas på en ökad användning av biobränslen på över 87 procent till 2045 jämfört med i dag.
Dessa mängder kommer inte att kunna produceras hållbart i Sverige. Biobränslen endast kan vara en dellösning för att nå klimatmålen. Det går att ställa om samhället till ett energisystem som är både fossilfritt, förnybart och flexibelt. Att effektivisera energianvändningen, satsa på hållbar utbyggnad av vind- och solkraft och bättre ta vara på avfall och restprodukter från skogs- och jordbruk för att producera hållbara biobränslen blir här centralt. Läs gärna vår rapport. I vårt scenario kommer den totala användningen av bioenergi till år 2040 ha minskat lite jämfört med idag. Men samtidigt räknar vi med att Sverige inte ska importera någon bioenergi, varför den svenska bioenergiproduktionen behöver öka något.
En stor del av råvaran till biobränslen (cirka 75 procent) kommer i dag från skogen och så kommer det att vara även i framtiden. Just skogen framställs ofta som en förnybar resurs som aldrig kommer att ta slut. Det stämmer tyvärr inte. Tvärtom behöver vi i Sverige skydda mer skog och ställa om skogsbruket för att säkerställa den biologiska mångfalden och skogens många andra värden. I dagsläget har endast 6 procent av den svenska skogens naturtyper så kallad gynnsam bevarandestatus. Naturskyddsföreningen vill att skogsbruket ska ställa om så att den biologiska mångfalden tryggas och kolinlagringen i skogen kan öka. Men även från ett sådant skogsbruk kommer det att finnas restprodukter som kan användas för biobränsleproduktion i nästan samma utsträckning som idag. Eftersom skogsindustrin är den överlägset största konsumenten av biobränslen i dag finns den största potentialen för ökad biodrivmedelsproduktion i råvara som befrias via energieffektivisering vid skogsindustrin.
Hur mycket biodrivmedel kan vi använda i Sverige utan att skada den biologiska mångfalden?
Användningen av biodrivmedel behöver vid olika tidpunkter anpassas till det som går att producera hållbart utan att skada den biologiska mångfalden. På kort sikt är möjligheterna att använda större volymer hållbara biodrivmedel begränsade, vilket betyder att mer fokus behöver riktas på omställning och elektrifiering av transportsystemet.
I vår rapport om framtidens energisystem har vi räknat med att flygresandet kan minska med 70 procent och bilresandet med 50 procent till år 2040. Med dessa förutsättningar och ett fokus på elektrifiering skulle det finnas ett drivmedelsbehov inom transportsektorerna på 27 TWh som med rätt politik på längre sikt är möjligt att möta med inhemska och hållbart producerade biobränslen. Det innebär en ökad användning på ungefär 50 procent biodrivmedel jämfört med i dag Om användningen av biodrivmedel ökar behöver användningen av biobränslen i det övriga samhället och industrin samtidigt minska och effektiviseras. På samma gång måste satsningar på mer skydd och en omställning till hållbart brukande öka och tydliga hållbarhetskriterier för biobränslen införas. Dessutom måste användningen av biobränslen prioriteras till sektorer där inga bättre alternativ finns.
Om vi ser frågan ur ett större perspektiv: För att klara klimatomställningen måste de fossila bränslena fasas ut snabbt. Parallellt med stora satsningar på energieffektivisering behöver den icke förnybara energin ersättas med hållbar förnybar energi. Det behövs både vindkraft, solkraft, vattenkraft och bioenergi. Inget energislag är bra för miljön, men de förnybara energislagen kan under rätt förutsättningar ha en acceptabelt låg miljöpåverkan.
Det gäller även biobränslen och det är därför viktigt att göra skillnad på bra och dåliga biobränslen. Biobränslen har generellt större klimatpåverkan än de övriga förnybara energislagen. Vissa biobränslen har riktigt dålig klimatprestanda, andra har begränsad klimatpåverkan. En del orsakar utarmning av biologisk mångfald, andra gör det inte.
Så, när det gäller biobränslen måste vi se till att konsumtionen av de dåliga biobränslena upphör helt, för att förhindra en ökning av koldioxidutsläppen. Efterfrågan på biobränslen måste anpassas efter den hållbara tillgången, inte tvärtom.
Riskerar inte en ökad efterfrågan på biobränslen slå hårt mot den biologiska mångfalden?
Med en oreglerad efterfrågan på biobränslen är den risken stor och under de senaste åren har till exempel palmolja och stamved utgjort en allt större del av biobränslemarknaden. Det är oacceptabelt. Just därför behöver svensk lagstiftning för krav på biobränslen skärpas. Här går klimat och biologisk mångfald hand i hand.
Vad gör Naturskyddsföreningen för att undvika att användning av biobränsle leder till ökad skogsavverkning?
Vi vill skydda skogar med höga naturvärden och ställa om till ett mer hållbart skogsbruk. Hela skogsindustrin behöver ställa om och därför måste efterfrågan på biobränslen anpassas till ett skogsbruk som når svenska och internationella miljömål för skog, klimat och biologisk mångfald. Miljömålen sätter upp vissa ramar.
Vi vill skydda skogar med höga naturvärden och ställa om till ett mer hållbart skogsbruk. Hela skogsindustrin behöver ställa om och därför måste efterfrågan på biobränslen anpassas till ett skogsbruk som når svenska och internationella miljömål för skog, klimat och biologisk mångfald. I dag används en mycket stor del av skogens råvara till pappersmassa, vilket är en förhållandevis kortlivad produkt, som med fördel skulle kunna minska till förmån för andra, mer samhällsnyttiga produkter.
Givet att vi håller oss inom dessa ramar kan vi ur skogen få en mycket värdefull råvara, men den behöver användas klokt. Det som kan användas till långlivade produkter (till exempel bygga i trä) ska användas till det och övrig biomassa till sådant som ur ett samhällsperspektiv ger mest nytta. Andelen virke till långlivade produkter behöver öka. Skogen behövs både som kolsänka och producent av råvara som kan ersätta fossila bränslen eller material med stort klimatavtryck. I dag används en mycket stor del av skogens råvara till pappersmassa, vilket är en förhållandevis kortlivad produkt, som med fördel skulle kunna minska till förmån för andra, mer samhällsnyttiga produkter.
