”Vi måste stå upp för mänskliga rättigheter och biologisk mångfald”
Med coronapandemin är det viktigt att regeringen står upp för världens miljöförsvarare och den biologiska mångfalden. Vi får inte hamna i en likadan kris igen, skriver Naturskyddsföreningen.
Vi påverkas alla på olika sätt av coronapandemin. Som oftast är fallet vid kriser är det utsatta och resurssvaga grupper som drabbas hårdast – människor som lever i flyktingläger, småskaliga jordbrukare och fiskare, urfolk och utsatta människor i kåkstäder. Situationen kan snabbt bli ohållbar för många med uteblivna inkomster och sämre möjligheter till försörjning.
När coronaviruset sprider sig till fattigare delar av Afrika, Asien och Latinamerika, kommer konsekvenserna sannolikt bli långt värre än vad vi hittills har sett. Här kan och bör svenskt bistånd spela en viktig roll. Både i form av rent humanitära hjälpinsatser, men också som stöd till institutioner och organisationer som stärker människors och samhällens förmåga att själva förebygga och hantera kommande kriser.
Därför är det viktigt att regeringen har skjutit till pengar till både FN och WHO för att mildra effekterna av pandemin. Det initiativ till internationella samtal som regeringen har tagit om hur pandemin riskerar slå mot demokratin och mänskliga rättigheter är också positivt. I det här sammanhanget är det av högsta vikt att frågan om civilsamhällets krympande utrymme lyfts.
Naturskyddsföreningen samarbetar med över 40 organisationer på fyra kontinenter. Vi nås nu av alarmerande budskap om regimer som tar coronakrisen som intäkt för att öka förtrycket mot den egna befolkningen.
Flera länder har infört restriktioner som sällan setts i fredstider. Skydd som byggts upp för miljöförsvarare i form av personliga följeslagare har försvunnit. Polis och militär ges större handlingsutrymme, vilket lett till ökat våld i exempelvis Filippinerna och Kenya.
När fler människor håller sig hemma minskar också antalet möjliga vittnen. I syfte att stävja den pågående krisen kan rörelserestriktioner i ett kortsiktigt perspektiv vara motiverade, men det får aldrig ske på bekostnad av grundläggande människorättsprinciper.
Hanteringen av coronakrisen måste inkludera ett långsiktigt perspektiv. Vi behöver också på djupet analysera varför vi hamnade i det här läget.
Forskare och miljöorganisationer har länge pekat på de samband som finns mellan spridning av sjukdomar och degraderade ekosystem. Den hårda markexploatering och skogsskövling som sker världen över leder till att djur pressas ihop på mindre ytor.
Djuren tvingas ofta söka sig in i våra samhällen. Storskalig djurskötsel och handel med vilda djur bidrar dessutom till en ”perfekt mix” för att sprida farliga sjukdomar från djur till människa.
Svenskt bistånd behövs mer än någonsin. Dels för att ge humanitärt stöd och dels för att motverka att liknande kriser uppstår. Därför måste Sveriges regering:
- Stå upp för mänskliga rättigheter. De åtgärder som nu vidtas får inte under några omständigheter leda till ökade kränkningar, våld eller omotiverade övervakningar av människorättsförsvarare och organisationer inom civilsamhället. Världssamfundet måste agera för att de restriktioner som på olika håll införs är tillfälliga och dras tillbaka så fort hälsoläget tillåter.
- Verka för ett stärkt fokus på miljö och motståndskraft inom biståndet. Friska ekosystem och en rik biologisk mångfald är en förutsättning för naturen och människor och skyddar oss mot såväl pandemier som kommande klimatförändringar. I den insikten bör svenskt bistånd ta sin utgångspunkt.
- Visa ledarskap i de globala förhandlingarna om biologisk mångfald. Till följd av coronakrisen har toppmötet inom FN:s konvention om biologisk mångfald, då ett nytt globalt ramverk ska antas, skjutits upp till 2021. Det är trots detta viktigt att inte tappa tempo och att Sverige driver på för gemensamma ambitiösa och uppföljningsbara mål som säkrar friska och motståndskraftiga ekosystem. För både människan och naturens skull.
När vi söker efter lösningar för att hantera coronakrisen, måste vi också verka för långsiktig motståndskraft mot nya kriser, stå upp för miljöförsvarare och utsatta grupper och med kraft försvara demokrati och mänskliga rättigheter. I allt detta måste vi ta naturens varningssignaler på allvar!
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen
