Stater stöder fossila satsningar utomlands
Naturskyddsföreningens granskning av det svenska exportkreditsystemet från 2019 visar att systemet kan spela stor roll för klimatarbetet. Sedan rapporten lanserades har det svenska systemet setts över och förbättrats. En stor seger för klimatet! Men arbetet slutar inte där. Hela exportkreditsystemet måste bli fossilfritt – både här, inom EU och globalt!
I Paris år 2015 enades världens länder om att den globala uppvärmningen ska begränsas till väl under två grader, med sikte på att inte överstiga 1,5 grader. För att begränsa uppvärmningen måste de finansiella flödena stödja en global omställning till förnybar energi. I rapporten "Världens första fossilfria exportkrediter?" från 2019 granskade Naturskyddsföreningen de fossila verksamheter som möjliggjorts med hjälp av svenska exportkrediter.
Sedan dess har det svenska regelverket skärpts och krediter till fossil verksamhet har fasats ut. För att stoppa andra länder från att fortsätta stödja verksamhet som låser in oss i ett fossilberoende så arbetar vi nu för att reglerna ska skärpas även inom EU och OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), där Sverige är med.
Vad är exportkrediter?
Exportkrediter är garantier eller förmånliga lån som stater erbjuder företag för att underlätta affärer utomlands, i syfte att gynna den egna exportnäringen. Krediterna skulle kunna användas som ett instrument i den globala omställningen till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp och för att exportera klimatlösningar. Men exportkrediter möjliggör istället projekt som leder till stora utsläpp i andra länder, helt i motsats till Parisavtalet.
400 miljarder till kol och olja
Varje år möjliggör stater nya projekt för olja och gas till ett värde av 41 miljarder dollar – över 400 miljarder svenska kronor. Det kan till exempel handla om oljeraffinaderier och gaskraftverk. Summan som går till att stödja förnybart är bara en femtedel så stor.
Reglerna för hur och till vad exportkrediterna får användas bestäms av OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Inom OECD har man redan kommit överens om att begränsa krediter till kol, men olja och gas fortsätter vara ett stort problem. Vissa ledande OECD-länder har påbörjat förhandlingar om att även avsluta OECD:s olje- och gasexportfinansiering, med början i november 2023.
Detta är en positiv utveckling, men beslut inom OECD bygger på konsensus och kan ta upp till två år innan något beslut fattas. Men EU och enskilda medlemsländer kan sätta upp striktare regler.
EU och Sverige måste gå före
Naturskyddsföreningen jobbar för att exportkreditsystemen ska bli fossilfria överallt, med ett speciellt fokus på att EU ska gå före. EU kan spela en nyckelroll i omställningen.
Vissa europeiska exportkreditinstitut är starkt involverade i projekt med fossila bränslen. Tio av de största europeiska exportkreditinstituten (inklusive Storbritannien) har beviljat stöd på cirka 30 miljarder euro, vilket motsvarar 350 miljarder svenska kronor, under åren 2015–2020 till fossila verksamheter. Detta motsvarar 17 procent av de totalt beviljade exportkrediterna.
Även om vissa EU-länder, så som Sverige och Frankrike, har tagit initiativ för att fasa ut stödet till fossila bränslen skulle EU kunna spela en nyckelroll i genomförandet av en bred utfasning av exportfinansiering till fossila bränslen på EU-nivå, bidra till spelregler när det gäller anpassningen av finansiella flöden för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader och se till att EU och dess medlemsstater ligger i framkant av klimatomställningen.
Sveriges exportkrediter bidrar inte längre till ett fortsatt fossilberoende
Sedan Naturskyddsföreningens granskning av de svenska exportkrediterna har krediter till fossil verksamhet fasats ut. Det är en stor framgång för klimatet. Nu tillåts endast vissa fossila projekt om de har en dokumenterad och realistisk omställningsplan i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål, vilken innebär signifikant minskade växthusgasutsläpp till 2030. Inget projekt har hittills uppfyllt dessa kriterier.
