Hållbara transporter

Sätten människor reser på har förändrats under historien. Ursprungligen så gick alla, sedan så tillkom båtar och riddjur och med tiden cykel, tåg, bil och flygplan. Den nya tekniken har gett människor möjligheten att färdas allt längre, från en kilometer per person och dag i början av 1900-talet till över 40 kilometer idag. Men transporterna har också orsakat kraftig miljöpåverkan. 

Transport av personer och varor inom Sverige står idag för en fjärdedel av Sveriges energianvändning. Vägtrafiken står för den största delen av energianvändningen från transporter i Sverige (93 procent) och av dessa står personbilar för över 60 procent.  

Trafiken bidrar till ett flertal miljöproblem bland annat hälsofarlig luft, buller, övergödning och försurning. Till det kommer effekter som asfalterade ytor, intrång i naturen, skapande av barriärer i landskapet, olyckor och trängsel i våra städer. Det är ett dilemma att det transportsystem som är till så stor nytta för oss samtidigt är ett av de största miljöhoten.  

Många av transporterna slukar massor av fossil energi, till exempel de med bil, flyg eller lastbil, vilket ger stora utsläpp av koldioxid som förstärker växthuseffekten. Transportsektorn står för 13 procent av växthusgasutsläppen globalt sett. Oljeberoendet leder också till risk för utsläpp av olja på land och till sjöss och till andra hälsofarliga utsläpp. Dessutom bidrar oljeberoendet till en kraftig sårbarhet för samhället i händelse av krig och konflikter.

I Sverige står transporter för hela 33 procent av de inhemska utsläppen av växthusgaser. Det innebär att transportsektorn är ett av de områden i Sverige där vi har störst möjligheter att minska utsläppen.   

Vi bör effektivisera bort trafik t.ex. genom bättre samhällsplanering med mer närhet, föra över trafik till mer energieffektiva trafikslag t.ex. från lastbil till järnväg och förbättra drivmedlen t.ex. gå från bensin till el. 

Ett sätt att göra transporter mer hållbara är att uppmuntra privatpersoner och företag att byta transportslag till ett som är mer energismart, till exempel att samhället satsar på kollektivtrafik, cykling och gång istället för att uppmuntra bilåkning.  

Att färdas med buss eller tåg är betydligt smartare än att åka bil. Bussar och tåg kräver i och för sig mycket energi, men det får plats många människor i varje buss eller tåg. Det allra bästa för både klimatet och miljön är att ta sig fram för egen maskin genom att gå eller cykla, eller varför inte åka rullskridskor, spark, skateboard eller kickbike? Det är både kul, motion och frisk luft på en gång!   

Det finns många sätt att göra det enklare för människor att välja miljösmarta transportslag. Att bygga fler bilvägar är ett steg i fel riktning – mer vägar ger mer trafik. Istället behövs attraktiva och smidiga gång- och cykelbanor och attraktiv kollektivtrafik. Grundprinciperna är enkla:

Om principerna genomförs konsekvent så kommer företag och enskilda människor att i allt högre utsträckning göra miljöanpassade val.

De flesta av dagens bilar får sin energi ifrån fossila bränslen som bensin eller diesel, som ger höga utsläpp av koldioxid. Flygplan drivs med fossilt bränsle som ger en omfattande klimatpåverkan. Klimatpåverkan blir ofta extra kraftig eftersom utsläppen sker på hög höjd, det kallas höghöjdseffekt.   

Transporter skadar miljön mindre om bränslet kan gå från fossilt till förnybart, exempelvis genom att byta från fossilbil till elbil. 

Avgörande för att få till ett bränsleskifte är att det blir billigare och enklare att välja förnybara bränslen istället för fossila. Till exempel behövs fler elbilsladdare, så att det blir lätt att ladda. Kanske borde det även finnas laddstationer för elcyklar? Flygplansbränsle är idag väldigt billigt, vilket beror på att den som använder bränslet slipper betala för den nedsmutsning det orsakar. Genom att låta förorenaren betala för nedsmutsningen ökar motivationen att använda rena, förnybara bränslen.  

Det går också att energieffektivisera transporterna, till exempel genom att ha mindre bilar, bilar med mer bränslesnåla motorer och genom att övergå till elbilar. Elbilar kräver nämligen betydligt mindre energi än exempelvis bensinbilar, eftersom en stor del av bensinen blir värme istället för rörelse. 

Ett annat sätt är att fylla upp bilar, bussar och tåg med fler passagerare så minskar utsläppen per person som åker.  I varje svensk bil åker i genomsnitt 1,1 person, vilket är slöseri eftersom det går åt ungefär lika mycket bränsle som när bilen är full. 

Flyget är en riktig energitjuv, med stora utsläpp av växthusgaser. En enda Thailandsresa ger närmare 2,5 ton koldioxidekvivalenter per person vilket är mer än vad varje person får släppa ut på ett helt år i framtiden om vi ska nå klimatmålen. Därför är det värt att fundera på om det går att ta tåg, cykel eller buss på semestern, eller att semestra närmare hemmet. Ytterligare ett sätt som är lätt att glömma är att dra ner på transporter som inte behövs. Fler möten kan till exempel bli resfria möten på nätet eller telefon. 

Att handla varor och mat som producerats lokalt minskar behovet av transporter. Det är bra eftersom det är slöseri med energi att köra varor fram och tillbaks mellan regioner och länder i onödan. 

Samtidigt är transporten ofta bara en liten del av en produkts totala miljöpåverkan. Det beror på att det trots allt är mycket mer energieffektivt att frakta många saker samtidigt. Därför är det många gånger viktigare att fundera över valet av produkter, och hur de är producerade, än hur långt de har färdats. 

Idag kommer exempelvis ungefär hälften av det vi lägger på tallriken från andra länder. Det vi importerar allra mest är fisk, frukt och grönsaker. Ofta handlar det om produkter som inte kan växa i Sverige, som de 18 kilo bananer per person som vi varje år importerar från framförallt Sydamerika. Men vi fraktar också hit mycket som vi skulle kunna odla själva. Till exempel importerar vi varje år 12 kilo äpplen och päron per person, huvudsakligen från Italien och Nederländerna. 

Nästan alla kläder vi köper är också importerade. Varje år transporteras ungefär 130 000 ton kläder och tyger in i landet, vilket motsvarar ungefär 15 kilo per person och år - eller 90 T-tröjor! En stor andel av kläderna har tillverkats i Kina, Turkiet, Pakistan och Indien, och har alltså rest en lång väg innan de landar i butiken. Det är inte ovanligt att ett klädesplagg genomgått en transportkedja på över 15 steg för att odlas, vävas, färgas, sys, distribueras och säljas. Dessutom kan de olika produktionsstegen ske i olika länder. 

De allra flesta varutransporterna sker med sjöfart (90 procent), vilket är ett relativt energieffektivt sätt att transportera prylar, men för att minska utsläppen är det avgörande att det fossila fartygsbränslet kan bytas ut mot ett förnybart drivmedel. 

Många frukter och grönsaker, med kort hållbarhet, fraktas med flyg eller i kylda transporter. Det ger hög klimatpåverkan och det är smartare att i stället välja frukt och grönt som producerats nära eller fraktats med båt. Transporterna på vägarna behöver också minska, genom att exempelvis frakta mer gods via järnväg eller genom att lasta mer i varje lastbil (öka fyllnadsgraden) vilket kan uppnås om lastbilarna får betala för att använda vägarna (det kallas kilometerskatt eller differentierad vägskatt).  

Till sist är det viktigt att komma ihåg transporten hem från butiken är helt avgörande. Ofta är resan till och från affären, som många gånger görs med bil, det steg i transportkedjan som släpper ut allra mest koldioxid! 

Faktabladet är granskat av Naturskyddsföreningens avdelning för klimat och juridik. Senaste granskning: januari 2023.