Utbyggnaden av Preemraff i Lysekil

I september 2020 kom besked om att Preem drog tillbaka ansökan om att bygga ut Preemraff i Lysekil, vilket var något av en historisk seger för Naturskyddsföreningen och de andra miljöorganisationer som arbetat för detta. Enligt Preem själva fattades beslutet på marknadsmässiga grunder, men det föranleddes av en lång rättsprocess där domen om tillstånd till utbyggnaden överklagats av bland andra Naturskyddsföreningen.  
 
Läs gärna mer i vår text Striden om Preemraff – det här har hänt.

I oktober 2020 kom beskedet från Preem om att man nu istället skulle satsa på en mindre ombyggnad av en del av bolagets Lysekilsanläggning, för att kunna ta emot mer förnybara råvaror (motsvarande cirka en tjugondel av bolagets fossila produktion). 

Naturskyddsföreningen har också jobbat för att regeringen skulle pröva fallet och i augusti 2019 kom beskedet att det skulle bli just så. Huvudförhandling hölls våren 2020 och i juni 2020 tog regeringen emot domstolens yttrande om frågan.  

Se också våra korta filmer där vi synar några av Preems klimatargument.  

Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge för klimatet. För att ha möjlighet att begränsa uppvärmningen till under 1,5 grader och undvika de mest katastrofala följderna av den globala uppvärmningen måste utsläppen av växthusgaser minska – det gäller alla utsläpp inom alla sektorer. Mer om det kan du läsa här.  

Ett tillstånd till utbyggnad av Preemraff i Lysekil skulle ha varit ett steg i helt fel riktning eftersom det hade lett till en markant ökning av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Dessutom skulle utbyggnaden påverka riksdagens miljömål negativt. Miljömålet ”begränsad klimatpåverkan” skulle till exempel blivit extremt svårt att nå. För att klara miljömålen och Sveriges åtaganden enligt Parisavtalet behöver verksamheter som tillverkar fossila bränslen avvecklas. Naturskyddsföreningen anser att all användning av fossila bränslen bör förbjudas i Sverige från år 2030.  

Den här typen av satsning går heller inte ihop med Parisavtalet, och vi måste utgå från att Parisavtalet ska genomföras. Hela världen står bakom avtalet och sju av riksdagens åtta partier har ställt sig bakom klimatlagen och de klimatmål som är Sveriges viktigaste instrument för att nå åtagandena i Parisavtalet. Om vi ska klara de svenska klimatmålen kan vi inte fortsätta att ge industrin tillstånd att släppa ut växthusgaser i så stor omfattning som det var fråga om i det här fallet.  

Här kan vi samlat fem snabba fakta om utbyggnaden av Preemraff.  

Enligt de underlag som Preem själva skickade in till mark- och miljödomstolen beräknades utsläppen av koldioxid bli dubbelt så stora och öka från 1,7 miljoner ton till 3,4 miljoner ton per år. Efter att vi överklagade tillståndet justerade Preem sin ansökan och uppgav istället att nu utsläppen av koldioxid skulle öka med en miljon om året.  

Preemraff i Lysekil skulle blivit landets enskilt största utsläppskälla oavsett om den ursprungliga eller justerade versionen av anläggningen fått tillstånd av regeringen. Enligt Naturvårdsverkets databas “Utsläpp i siffror” släppte Preemraff i Lysekil 2018 ut drygt 1,6 miljoner ton koldioxid. Den största enskilda utsläppskällan samma år släppte ut drygt 2,1 miljoner ton koldioxid. 

Vi anser att Preemraff är en verksamhet som definitivt kan antas få “betydande omfattning” i miljöbalkens mening och valde därför att lägga saken på regeringens bord genom en så kallad underrättelse. En underrättelse, enligt miljöbalken 17 kapitlet 5 §, innebär att man informerar regeringen om en viss typ av verksamhet med omfattande miljöpåverkan för att regeringen ska kunna ta tillvara på sin möjlighet att pröva om den aktuella verksamheten alls bör tillåtas genom ett så kallat förbehåll. Enligt lagkommentaren kan även miljöorganisationer göra det.  

Den nya klimatlagen innebär enligt vår mening att regeringen är tvungen att ta ansvar för så här stora utsläppskällor. Eftersom regeringen har ansvaret för att nå de klimatmål som riksdagen har beslutat så skulle ett tillstånd till Preemraff att öka utsläppen ställa extremt höga krav på regeringen att se till att utsläppen minskar ännu mer från andra företag och sektorer. 

Hela underrättelsen hittar du här. 

I Preems ursprungliga ansökan  var ett av skälen till utbyggnad att kunna ta tillvara merparten av tjockoljan. Tjockolja är en restprodukt från produktion av bensin och diesel, som man i dag delvis säljer som fartygsbränsle. Företaget hävdade att de ökade koldioxidutsläpp som sker vid raffinaderiet i Sverige delvis motverkas av minskade utsläpp genom ett mer energirikt fartygsbränsle. De fartyg som tidigare förbrände bunkerolja från Preemraff skulle i framtiden släppa ut mindre koldioxid per sjömil med de nya bränslena. Preem beräknade den effekten till 0,4 miljoner ton koldioxid per år. Trots det handlade det fortfarande om en stor ökning av växthusgasutsläppen, när alla de utsläpp utbyggnaden skulle inneburit räknas samman.  

Man kan egentligen inte skilja ut “bra” eller “dåliga” fossila bränslen. Alla är skadliga för klimatet. För att Sverige och världen ska kunna bli fossilfritt måste vi sluta ge tillstånd till den här typen av verksamheter. Punkt. Vi vet att alla utsläpp måste minska snabbt och radikalt, annars kommer vi inte nå våra egna mål eller kunna leva upp till Parisavtalet och begränsa klimatförändringarna. Ska vi klara klimatmålen behöver utsläppen minska i alla länder, inklusive i Sverige. Ju fler som går före ju enklare blir det också att förhandla fram skärpta internationella mål och regler. 

Mer om varför Sveriges klimatpolitik spelar roll kan du läsa här.  

Det är naturligtvis positivt att Preem nu påbörjat en omställning till fossilfritt i Preemraff i Lysekil, även om omställningen enligt bolagets nya ansökan är förhållandevis blygsam och inte motsvarar mer än cirka en tjugondel av bolagets produktion av fossila drivmedel. 

Naturskyddsföreningen vill se en ansökan till miljödomstolen som inbegriper juridiskt bindande åtaganden för avveckling av Preemraffs klimatpåverkan från hela anläggningen. Preemraff kommer med planerade uppgraderingar inte att kunna producera mer än max 40 procent förnybara drivmedel i synsatanläggningen (en existerande del av raffinaderiet som ska byggas om för att kunna producera mer biodrivmedel). Vill man gå längre krävs ytterligare ombyggnader.  

Det vill också till att den vätgas som ska användas i processen produceras på ett hållbart sätt med hjälp av förnybar el. Sedan behöver de bioråvaror man ska förädla också vara ekologiskt hållbara, ha ett lågt klimatfotavtryck, samt finnas tillgängliga i tillräcklig mängd. Preem har inte på ett övertygande sätt kunnat visa hur man ska klara detta.  

Det stämmer att de är förhindrade enligt lag att besluta om villkor som begränsar koldioxidutsläpp i tillstånd när det rör sig om anläggningar som ingår i EU:s utsläppshandelssystem (vilket till exempel raffinaderier gör). Men vi anser att det inte hindrar myndigheter och domstolar från att kunna avslå ansökningar i sin helhet när det rör sig om omfattande klimatpåverkan. Tvärtom ser vi det som en förutsättning för att kunna leva upp till klimatmålen. 

Här kan du läsa hela överklagandet. 

Innan regeringen påbörjade prövningen skrev Mark- och miljööverdomstolen ett yttrande. Domstolen gjorde i princip en "vanlig prövning", men istället för att avkunna en dom angav domstolen vad man kommit fram till och överlämnade sedan målet till regeringen för ett beslut. Domstolen ansåg att utbyggnaden av raffinaderiet kan tillåtas. De menar att den inte kan stoppas utifrån miljöbalken. Regeringens prövning tog vid efter den 15 juni 2020, då domstolen kom med sitt yttrande. Men innan regeringen hann säga sitt beslutade sig Preem alltså själva för att dra tillbaka sin ansökan.  

Preem hävdade att eftersom anläggningen omfattas av EU:s utsläppshandel så betyder inte ökade utsläpp i Sverige att utsläppen globalt ökar, eftersom det finns ett gemensamt tak i EU. Det är dock bara sant i teorin. I praktiken finns ett så stort överskott av utsläppsrätter att det i dag går att öka utsläppen utan att någon annan måste minska.  

Samtidigt innebär den nyligen införda “marknadsstabilitetsreserven” i utsläppshandelssystemet att minskade utsläpp inte längre nödvändigtvis behöver leda till att andra utsläppare får släppa ut mer. Istället kan överblivna utsläppsrätter tas bort från systemet. Det är viktigt, eftersom det tak som EU har satt upp för utsläppshandeln kommer behöva sänkas rejält om vi ska kunna nå klimatmålen. Detta kommer EU förhandla om de närmsta åren, men ju fler nya stora utsläppskällor som byggs ju svårare kommer det bli för EU att enas om nödvändiga skärpningar. 

Jo, i takt med att klimatläget blir mer och mer akut i världen ökar också antalet rättprocesser där miljöorganisationer driver klimatfrågan i domstolarna. I vissa fall, som i frågan om Preemraff, riktas kraven mot stora klimathotande projekt. I andra fall mot alltför låga nationella klimatmål eller politiken i stort. Nedan har vi samlat några exempel på liknande processer: 

Domen i Urgenda-målet åberopades av Naturskyddsföreningen vid rättegången om Preemraff i mars 2020. Den åberopades för att visa att varje lands skyldighet att vidta tillräckliga åtgärder för att begränsa klimateffekterna och ta ansvar för sin del av utsläppen av växthusgaser, följer av artikel 2 och 8 Europakonventionen, FN:s klimatkonvention och Parisavtalet.