Spelar Sveriges utsläpp någon roll?
Ett litet land som Sverige har förhållandevis små utsläpp i jämförelse med andra länder. Trots det spelar våra utsläpp stor roll – Sveriges klimatpolitik är viktig. Här är tre anledningar.
1. Våra utsläpp är jättestora – om vi räknar rätt
Sedan år 1990 har Sverige minskat utsläppen inom landets gränser med omkring 37 procent. Det har varit möjligt tack vare tuffa styrmedel som koldioxidskatt, stödsystem för vindkraft och stränga regler för deponering av avfall.
Men om vi räknar med de utsläpp som orsakas av vår konsumtion och våra utrikesresor har svenskarna fortfarande väldigt höga utsläpp per person. Dessa utsläpp kallas för konsumtionsbaserade utsläpp och de redovisas inte i den officiella klimatstatistiken.
Utsläppen från vår konsumtion sker till stor del utomlands och har inte minskat – snarare tvärtom. Utsläppen från till exempel våra utrikesflygresor och vår livsmedelskonsumtion har gått upp kraftigt de senaste åren. Om vi räknar med de konsumtionsbaserade utsläppen blir svenskarnas klimatavtryck plötsligt nästan dubbelt så stort som om vi bara räknar med utsläppen som sker inom Sveriges gränser – cirka åtta ton utsläpp av växthusgaser jämfört med cirka fyra-fem ton. Trots det omfattas inte dessa utsläpp alls av dagens klimatpolitik.
Vi vet att tuffa styrmedel verkligen kan få ner utsläpp. Nästa nödvändiga steg är därför att sätta ett mål om att få ner också de konsumtionsbaserade utsläppen till nära noll år 2040, och att göra upp en plan och snabbt genomföra kraftfulla åtgärder.”.
2. Om vi är ett föregångsland kommer fler länder härma oss
En ambitiös klimatpolitik kan förutom att minska Sveriges utsläpp, dessutom leda till utsläppsminskningar utanför Sverige. Ett beslut som i första hand är utformat för att leda till utsläppsminskningar i Sverige kan faktiskt, direkt eller indirekt, också leda till utsläppsminskningar i andra länder. Länder härmar nämligen ofta andra länder i hur de utformar politik, lagar och styrmedel. Fenomenet kallas för "policy diffusion" och du kan läsa mer om det här.
Sverige var tidigt ute med att försöka minska de nationella utsläppen och vår miljöpolitik har blivit härmad flera gånger av andra länder. Koldioxidskatten är ett exempel. År 1991 var Sverige ett av de första länderna i världen med att införa den typen av skatt, men sedan dess har det hänt en hel del. I dag finns en koldioxidskatt i 24 länder. Koldioxidskatten har hjälpt till att reglera användningen av fossila bränslen och därmed också sänka utsläpp inte bara hos oss, utan i en hel rad länder.
Ett annat exempel är klimatmålen som Sverige antog i juni 2017 och som är en del i det klimatpolitiska ramverk som även klimatlagen ingår i. Målen har redan rört om ordentligt i klimatdebatten både i och utanför EU. Nyheten om Sveriges nya klimatlag och dess målsättningar spreds snabbt (se till exempel här och här) och sedan dess har Holland antagit en klimatlag och Storbritannien har bestämt sig för att se över en höjning av målen i sin motsvarande lagstiftning.
Det här fungerar såklart också åt andra hållet, det vill säga att Sverige härmar klimatsmarta beslut från andra länder. Till exempel är flygskatten inspirerad av fungerande flygskatter i Tyskland, Norge och Storbritannien. Så "härmfaktorn" får inte glömmas bort!
För ett litet land som Sverige kan just att visa omvärlden vad som är vägen framåt vara vårt mest kraftfulla verktyg i kampen mot klimatförändringarna.
3. Det blir svindyrt om vi inte minskar utsläppen nu
En invändning mot en tuffare klimatpolitik i Sverige är att det skulle kosta mer pengar att minska utsläppen i Sverige än att investera pengarna i att minska utsläppen i andra länder. En del menar att det på så vis vore mer kostnadseffektivt att göra investeringen där den ger mest utsläppsminskningar för pengarna. Det här kan låta som en bra tanke. Men faktum är att när kostnadseffektivitet räknas ut i de klimatekonomiska modellerna blir ”kostnaden” för en klimatåtgärd ofta helt missvisande. De här svårigheterna beror på flera saker, några av dem är:
- De ekonomiska modellerna räknar inte med vad det kostar att inte göra något alls. Inom EU kostade effekterna av klimatförändringarna (till exempel i form av svårare skogsbränder och kraftigare stormar) mer än 11.5 miljarder euro år 2015. Forskningen visar att om den globala uppvärmningen stiger till 2°C kommer den kostnaden att bli 120 miljarder euro/år inom EU. Och kostnaderna fortsätter att öka i takt med temperaturhöjningen. Ju längre vi väntar med att vidta åtgärder, desto högre kommer kostnaderna alltså att bli.
- Beräkningar för vad en klimatåtgärd kostar tar nästan aldrig hänsyn till vilka andra nyttor en åtgärd kan medföra, även om de nyttorna skulle ha potential att minska kostnaderna för samhället. Till exempel kostar luftföroreningar i Sverige i dag samhället cirka 42 miljarder kronor varje år, en nota som kan minskas rejält om vi minskar utsläppen orsakade av fossila bränslen. Dessutom förorsakar luftföroreningar kring 7600 förtida dödsfall i Sverige årligen, vilket förutom mänskligt lidande också orsakar stora kostnader för sjukdom och bortfall av arbete.
- I många sammanhang där kostnadseffektivitet diskuteras är dessutom tidsperspektivet för kort, ibland glöms det till och med bort. Ofta blir inte kostnaderna som följer om vi inte vidtar åtgärder ”synliga” förrän efter ett par årtionden. Inte heller de pengar vi tjänar på klimatåtgärderna i andra delar av samhället ”syns” på en gång. Därför blir notan för klimatinsatser snedvriden om vi har ett för kort tidsperspektiv. Här kan du läsa mer om kostnadseffektivitet och miljöpolitik.
Att bara satsa på nationella utsläppsminskningar är givetvis inte hela lösningen – vi behöver arbeta internationellt också. Sverige som ett rikt land har skyldighet att utöver sitt nationella klimatarbete bistå utvecklingsländer i deras arbete och deras anpassning till klimatförändringar. Men att säga att Sveriges nationella klimatpolitik inte spelar någon roll stämmer inte. Klimatutmaningen är helt enkelt för akut för att vi inte ska göra allt vi kan för att minska utsläppen – både internationellt och nationellt.
