Kan en app visa vägen mot hållbart fiske?

– Se här, det är hon som plockat musslorna, säger Solene Smith och pekar på kvinnan som dykt upp i displayen.  

Med Abalobi, som appen heter, räcker det med några enkla knapptryckningar för att ta reda på var, av vem och med vilka metoder fisken på tallriken har fiskats. Den fyrkantiga koden som innehåller informationen följer med maten via en liten träfisk. Informationen kommer från att yrkesfiskarna själva matat in sina fångsuppgifter och ID-nummer i systemet när de fångat fisken. Uppgifterna följer sedan fångsten från landningsplatsen till restaurangen.   

Trots att appen lanserades så sent som i juni 2018 har redan 300 fiskare och över 100 restauranger anslutit sig. Jackie Sunde, som är rådgivare på organisationen Abalobi som utvecklat appen, säger att efterfrågan på hållbar fisk ökat kraftigt de senaste åren. Även om Sydafrika har en över 360 mil lång kust är det svårt att hitta annat än industriellt trålad fisk på menyerna. Många gånger är fisken till och med importerad från Nya Zeeland.  

– Spårbarheten är nyckeln till varför intresset varit så stort, säger Jackie Sunde. Kockarna vill kunna erbjuda en meny som är i linje med ekosystemen och de vill ha garantier för att fisken är lokalt fångad. 

Abalobi är inte bara ett verktyg för kockar och restauranggäster att agera mer hållbart. Appen har tagits fram i nära samarbete mellan fiskesamhällen och forskare. Fokus i arbetet har legat på att adressera problem som småskaliga fiskare och fiskarbetare står inför, problem som låga inkomster, brist på erkännande, och minskad tillgång till havsområden.  

– Genom att appen fungerar som en digital marknadsplats där fiskarna lägger upp dagens fångst kan restaurangerna köpa fisk och skaldjur direkt, utan mellanhänder, säger Jackie Sunde. Det pressar upp priserna och skapar också en stolthet hos den som fiskat eller skördat. 

Norton Dowries är en före detta fiskare – och numera kock inom fiskcatering – som även han kommer från Langebaan. Han har märkt av en markant ökning av både förhandlingsmakt och inkomster bland de fiskare som använder appen. 

– Appen har förändrat allt, säger han. Genom att rapportera in fångsten direkt i appen kan fiskarna ha sålt den nästan innan de kommer tillbaka in i hamn. Tidigare var vi fiskare tvungna att acceptera vilket pris de lokala uppköparna än gav oss eftersom vi inte hade något annat val. Men med appen får fiskare nästan dubbelt så mycket betalt på marknaden. 

De tryggare inkomsterna innebär att många fiskare kunnat dra ner på tiden de tillbringar ute till havs. Det har bidragit till ett minskat tryck på fiskebestånden, fortsätter Norton Dowries. På sikt är planen att yrkesfiskarna även ska mata in data om strömmar, vattentemperaturer och fångster i appen. Statistik som kan användas av forskningen för att ge värdefull information om klimatförändringar och underlag för uppskattning av fiskbestånd. 

Sedan en tid tillbaka driver Norton Dowries och Solene Smith en lokal cateringverksamhet i Langebaan. Tillsammans tillagar och säljer de traditionella fiskrätter som de marknadsför till finare restauranger. Inom en snar framtid är tanken att Abalobi utöver att fungera som en marknadsplats för fisk och skaldjur även ska kunna användas för att nå ut med förädlade fångstprodukter. Det skulle ge tillgång till en mycket bredare målgrupp än vad som tidigare varit möjligt. Solene Smith menar att tillgången till den marknadsplats som Abalobi erbjuder påverkat många kvinnors liv till det bättre i samhället. Framför allt betonar hon den ökade självkänsla som Abalobi fört med sig.   

– Vad appen verkligen gett mig är att jag fått min värdighet tillbaka, säger hon med eftertryck. Förut förväntades vi kvinnor rensa fisk för småpengar, vi blev illa behandlade och vi räknades inte. Nu vågar vi etablera små företag, experimentera med traditionella recept eller sälja våra handplockade musslor till restaurangerna. Nu vill till och med stjärnkockarna i Kapstaden smaka mina frikadeller.  

Ständigt krympande tillgång till fiskeområden till följd av sportfiske, storskalig fiskodling och annan konkurrerande marin verksamhet slår hårt mot de traditionella samhällen som livnär sig på det småskaliga fisket. Det pågår en global trend som innebär en ökad exploatering av havets resurser. I trenden ryms aktiviteter som djuphavsborrning, industriellt fiske, expansion av sjötrafik och andra storskaliga projekt som tar stora arealer i utrymme och som ofta har en negativ inverkan på miljön.    

Den här globala trenden märks väl i Sydafrika. Enligt Jackie Sunde har så mycket som 98 procent av landets havsområden öppnats upp för seismiska undersökningar i jakten på fossil gas och andra naturtillgångar. I vattnen utanför Langebaan planeras utbyggnad av såväl fiskodlingar som hamn för att skeppa kol. Ytorna för fiske blir allt mindre.  

Norton Dowries är kritisk till regeringens politik som han menar konsekvent missgynnar det traditionella fisket. 

– Alla dessa planer, hur ska de gynna oss? De som bestämmer vill att vi ska jobba på musselodlingarna eller inom industrin, men det här är vår kultur: vi vill ha tillgång till havet och vi vill fiska själva, säger Norton Dowries och berättar hur de brukade fiska det som havet gav dem, och hur de brukade anpassade vilka arter de fångade efter årstiderna.  

– Nu har den industriella fiskeflottan, de storskaliga musselodlingarna och sportfisket trängt undan oss, säger han.  

I slutet av 90-talet drevs en policy igenom i Sydafrika som gav ett fåtal storskaliga kommersiella företag fiskerättigheterna. Det var först 2012 som en ny policy för småskaligt fiske togs fram. Där lyftes det småskaliga fisket fram, inte bara hur viktigt det är för att människor ska kunna äta mat och klara sin ekonomi, utan också att det är viktigt att fördela fiskerättigheter och resurser rättvist. 

Förutom den långa kampen för att få tillbaka sina rättigheter och tillgång till fiskeresurser så brottas kustbefolkningen i Sydafrika med klimatförändringar; Högre havsnivå, försurning, förändringar i och minskad tillgång till fiskeresurser samt extremväder som gör det svårt för små båtar att ge sig ut till havs, är några av de problem Langebaans fiskearbetare tvingas hantera.  

Att klimatet ändrats dramatiskt är ett hårt slag för de redan marginaliserade och utsatta människorna, särskilt kvinnor och barn, småskaliga fiskearbetare i regionen. 

Tillgång till fiskevatten är avgörande för de 140 000 sydafrikaner som antingen fiskar eller livnär sig på andra verksamheter kopplade till fisket. I många marginaliserade kustsamhällen är fisk en nödvändig källa till protein, och minskad möjlighet att fiska eller skörda skaldjur och alger får därför allvarliga konsekvenser. Jackie Sunde hoppas att Abalobi kan motverka den politik som inte tar hänsyn till traditionella kulturer eller miljön.   

– Vår förhoppning är att appen med tiden ska skapa en ännu större marknad för det småskaliga fisket och på så sätt visa att det är ett hållbart alternativ till den agenda som politikerna driver idag, säger Jackie Sunde.   

Enligt FN beräknas över 200 miljoner människor globalt vara direkt eller indirekt beroende av småskaligt fiske för sin försörjning. Många av dessa människor lever i marginaliserade samhällen. Att säkerställa hållbara villkor för det småskaliga fisket är därför centralt för att lyfta människor ur fattigdom. 

Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, menar att det småskaliga fiskets roll för tryggad livsmedelsförsörjning ofta glöms bort. Innovationer som Abalobi är därför viktiga verktyg för att synliggöra det småskaliga fiskets roll hos allmänheten: 

– Att driva politiskt påverkansarbete för långsiktig förändring är avgörande på sikt, men det tar tid. Initiativ som Abalobi behövs för att de betydligt snabbare kan främja både social och miljömässig hållbarhet längs kusten. När fiskesamhällen engageras aktivt i datainsamling, övervakning och kontroll ökar också deras möjligheter och kapacitet att aktivt delta i förändringsarbetet mot en mer hållbar framtid, säger Karin Lexén.