Ål – en akut hotad art. Så vill vi rädda den.
Den europeiska ålen är på väg att försvinna. Ändå fortsätter det svenska fisket av ål, samtidigt som vattenkraftbolagen inte tar tillräckligt med ansvar. Naturskyddsföreningen vill se ett totalt fiskestopp för ål och fria vandringsvägar för ål och andra vandrande fiskarter.
Den europeiska ålen är en unik art med en speciell livscykel. Den fortplantar sig på flera tusen meters djup i Sargassohavet - 700 mil från Sverige. Ålyngel, så kallade glasålar, följer sedan med golfströmmen till Europa och Nordafrika för att under cirka 20 år växa till sig i söt- eller brackvatten. När de uppnått könsmogen ålder kallas de blankål och de vandrar då tillbaka till Sargassohavet för att leka, fortplanta sig, och sedan dö.
Allt färre ålar kommer till Europa
Ålen klassas som akut hotad på den svenska rödlistan sedan 2005 och av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) sedan 2008. Mängden glasål som når Nordsjön sjunkit till mindre än en halv procent sedan referensperioden 1960-1979. Internationella Havsforskningsrådet, ICES, har sedan tidigt 2000-tal gett rådet att den mänskliga påverkan på ål måste minska till så nära noll som möjligt, vilket skulle innebära ett totalt fiskestopp på ål och att störningar som vandringshinder och föroreningar reduceras till ett minimum.
Fisket på ål fortsätter
Trots att det drastiskt minskade beståndet av ål länge har varit känt har fisket fortsatt i hela Europa. Först 2007 antog EU en återhämtningsplan för arten i form av den så kallade ålförordningen. Trots att införandet av ålförordningen med tillhörande nationella ålplaner syftade till att skydda ålen och resultera i ett hållbart nyttjande så har man inte lyckats vända situationen. Planen innebär att medlemsstaterna ska skapa möjligheter för minst 40 procent av den ål som normalt sett skulle finnas utan mänskliga påverkan att fritt kunna ta sig ut i havet för att företa vandringen till Sargassohavet för att leka.
Sedan 2008 har Sverige en nationell ålförvaltningsplan. Den vilar på fyra ”ben”:
- 1Minska fiskets påverkan,
- 2Minska dödligheten vid vattenkraftverken,
- 3Förbättra kontrollen,
- 4Utsättning av ålyngel.
Fisket av ål har stoppats helt på västkusten och fiskebegränsningar har införts längs Östersjökusten. Men fortfarande bedrivs ett riktat fiske efter ål i svenska hav eftersom fiskare som redan har ett fisketillstånd för fiske efter ål får fortsätta att fiska. Det innebär att flera tusen kilo ål fiskas upp varje år helt lagligt.
EU har infört ett sexmånaders fiskestopp för ål som medlemsländerna delvis själva kan besluta om när det ska ligga. Stopp-perioden i Sverige gör inte så stor nytta eftersom den till stor del ligger då det ändå inte bedrivs något ålfiske.
Vid sidan av det lagliga fisket pågår ett omfattande illegalt ålfiske som uppskattas vara i ungefär samma storleksordning som det lagliga fisket. Sverige har därför stärkt fiskerikontrollen som en del av förvaltningsplanen
Ålförvaltning med förhinder
Utöver begränsningar i fisket innehåller Sveriges ålförvaltningsplan åtgärder som till exempel utsättning av glasål. Trots åtgärderna har ålbeståndet fortsatt att minska och är idag nere på rekordlåga nivåer. För att ålarna ska ha en chans att återhämta sig måste ålfisket stoppas helt och vandringshinder i bäckar och älvar tas bort eller förses med fungerande fiskvägar så att ål och andra fiskar kan vandra obehindrat. Utsättningarna av ålyngel är en mycket tveksam metod för att säkra ålbeståndet. Ynglen hämtas från Atlantkusten och sätts ut på Västkusten och i ett antal sjöar. Även om några av dessa ålar skulle lyckas ta sig förbi vattenkraftverkens turbiner utan att dödas är det mycket osäkert om de hittar vägen ut i havet och i förlängningen tillbaka till Sargassohavet.
För att ålen inte ska försvinna helt från haven anser vi att:
- Allt riktat fiske på ål ska stoppas i Sverige och EU.
Ett totalt förbud för fiske av ål är av stor vikt för ålens överlevnad, eftersom stora delar av blankålarna från Östersjöregionen vandrar ut längs Sveriges kust. Om inte fisket stoppas i Sverige och Danmark är andra Östersjöländers åtgärder för ålarna förgäves.
- Det illegala fisket måste stoppas.
Det illegala fisket motverkar effekterna av ett minskat yrkesfiske, försvårar för de fiskare som fiskar legalt och omöjliggör korrekta uppskattningar av beståndet. Det är därför viktigt att ha en effektiv kontroll för att motverka det illegala ålfisket.
- Vattenkraftsbolagen ska ta sitt ansvar för fria vandringsvägar.
Kraftbolagen måste ta sitt ansvar och skapa vandringsvägar för både upp- och nedströmsvandrande ål och andra fiskar.
- Sverige bör vara drivande för att bevara ålen på EU-nivå.
Sverige bör vara det ledande landet för att bevara ålen. Både vad gäller fiske och vattenkraft. Men för att driva på i EU krävs att Sverige först sopar rent framför egen dörr.
Det här gör Naturskyddsföreningen för ålen:
- Ställer krav på svenska och europeiska beslutsfattare.
Genom dialog, remissvar, kampanjer, öppna brev, debattartiklar och analyser påverkar och ställer vi krav på politiker och beslutsfattare för att förändra ålpolitiken. Genom vårt samarbete med andra europeiska miljöorganisationer skapar vi också ett politiskt tryck på EU-nivå.
- El märkt med Bra Miljöval hjälper ålen.
De elbolag som väljer att leverera el med Naturskyddsföreningens Bra Miljöval-märkning avsätter pengar i en miljöfond. Ur denna fond betalas varje år cirka 10 miljoner kronor till åtgärder för att öka den biologiska mångfalden i rinnande vatten.
- Vi arbetar för fria vandringsvägar och miljöförbättringar vid vattenkraftverken.
Vi deltar i dialogprocesserna kring de moderna miljövillkor som alla svenska vattenkraftverk ska förses med och arbetar för fria vandringsvägar för ål och andra fiskar. Via vår Bra miljöval-fond finansierar vi utrivningar av ineffektiva vattenkraftverk och dammar som inte fyller någon funktion.
- Vi har räddat tusentals ålar från matborden.
Under 2011 och 2012 hade föreningen en insamling för att kunna köpa upp skånska ålfiskares fiskerättigheter. Vi ingick då avtal med fyra ålfiskare att sluta fiska ål och räddade på så sätt många tusen ålar från matborden. Ju längre tiden går desto fler ålar är räddade. Insamlingen har också bidragit till vårt politiska havsarbete.
