Sydafrika: Folket mot gruvan – en kamp på liv och död

– Mördarna trodde att Bazookas död skulle skrämma oss till tystnad. Men istället var det som att de hällde bensin i elden. Vi blev bara argare, och insåg att om vi tystnade nu så vore det ett svek mot dem som dött i försvaret av våra marker, berättar Nonhle Mbuthuma som tog över Bazookas ledarskap efter hans död. 

Pondoland är Sydafrikas fattigaste region, trots att området är rikt på naturtillgångar. Folkgruppen Mpondo som befolkar området lever traditionellt av småskaligt jordbruk och boskapsskötsel. Kanske är Pondoland också den vackraste regionen, med sitt öppna kustlandskap, långa stränder och på sina håll vattenfall som faller rakt ner i havet.

Ur ett miljöperspektiv är den här regionen extremt viktig eftersom den är en övergångszon mellan subtropiskt och tempererat klimat. Dess våtmarker, skogsmarker, flodmynningar och rev är en hotspot för biologisk mångfald, och här finns många arter som inte återfinns någon annanstans i världen. 

Men området och dess invånare, människor såväl som djur, lever under hot. För som så ofta i områden där jorden har mycket att erbjuda, vill ekonomiska intressen exploatera. I Pondoland hittades titan redan på 90-talet och sedan dess planeras en gigantisk titangruva, som skulle bli den största av sitt slag i Sydafrika. Om gruvan blir verklighet skulle Mpondofolket förlora rätten till marken de levt på i många generationer, och många skulle tvångsförflyttas eller förlora sina möjligheter att försörja sig. Framförallt är det fem byar längs med en 22 km lång kuststräcka i en del av Pondoland som heter Amadiba, som skulle drabbas värst av gruvan.

– Gruvdrift kallas för utveckling, men den är ett stort monster. Det är inte utveckling att förlora sin försörjning och leva med förorenat vatten. Men regeringen säger att vi är emot utveckling när vi talar om för dem vad vi behöver, säger Nonhle Mbuthuma. 

Många platser i Sydafrika där gruvdriften redan är verklighet vittnar om att Pondolands invånare har rätt i sin oro. Vatten, luft och mark har på många håll blivit allvarligt förorenade av gruvdriften, och ingen kompensation har betalats ut till de drabbade. 

För att möjliggöra gruvdriften i Pondoland planeras dessutom en fyrfilig avgiftsbelagd motorväg rakt genom regionen – även om regeringen inte medger att det är anledningen till megabygget. Sinegugu Zukulu är en lokal ledare i Pondoland, och engagerad mot motorvägen.

– Den här motorvägen är som en ko som följs av sin kalv. Kalven som följer motorvägen är sannolikt gruvdriften, säger Sinegugu och fortsätter: 

– Visst vill vi ha vägar i vårt område, men vi vill inte ha avgiftsbelagda jättevägar. Varför bygga en avgiftsbelagd väg i landets fattigaste region? Varför bygger de inte vägar för oss som bor här istället? 

Blir motorvägen verklighet kommer den att skära rakt genom både samhällen där människor splittras, och genom naturområden med stor biologisk mångfald. 

Nonhle och Bazooka startade år 2006 Amadiba Crisis Committee, ACC, som sedan dess kämpat mot den planerade gruvdriften. ACC har haft hjälp av människorättsadvokater och av Legal Resources Center (LRC), en organisation som har stöd från Naturskyddsföreningen. Genom åren har hot, trakasserier, misshandel och till och med mord blivit vardag för ACC:s aktivister. Sedan mordet på Bazooka lever Nonhle med livvakt och vetskapen om att det kan vara hon som står på tur. 

De som står bakom våldet kan vara personer med koppling till det aktuella gruvbolaget, australienska Mineral Resource Commodities, eller de kan vara andra bybor som är positiva till gruvdriften, och som tror att de själva skulle kunna gynnas av näringen. Hur det än är så har gruvdriften bidragit till att skapa djup splittring och konflikter även inom lokalbefolkningen. 

Till följd av det eskalerande våldet i konflikten meddelade Sydafrikas regering i mitten av 2016 att ingen ny gruvlicens skulle ges i Pondoland under de kommande 18 månaderna, något som tillfälligt lugnade ner stämningen. Fem år senare så har Sydafrikas regering fortfarande inte gett ut någon ny gruvlicens men dödshoten mot de som satt sig emot gruvbolaget är ständigt återkommande. 

Ett viktigt framsteg är att urfolks rätt att säga nej till exempelvis gruvdrift, rätten till så kallat fritt informerat förhandssamtycke (Free Prior and Informed Consent), togs upp i Sydafrikas högsta domstol under våren 2018. 
 
– Resultatet i rättegången är principiellt enormt viktig, och kommer att följas även utanför Sydafrika. Om vi vinner innebär det att inga gruvföretag kan köra över oss mer, och den kommer att hjälpa många andra av urfolkens samhällen, säger Nonhle. 

I september 2020 dömde Högsta domstolen till lokalbefolkningens fördel med motiveringen att de berörda myndigheterna saknar laglig rätt att godkänna gruvlicenserna om de inte fått full och informerat samtycke från lokalbefolkningen. 

Domen innebär att lokalbefolkningen nu har rätt att se hela ansökan för gruvdrift från företaget och få svart på vitt hur planerna ser ut och hur de kommer att påverkas – något som inte varit tillgängligt för lokalsamhällena tidigare.  

Domslutet är en stor seger för lokalbefolkningar i landet eftersom de får större inflytande i beslutsfattande processer och stärker deras rätt att säga nej till gruvprojekt. Beslutet beskrivs också som ett stopp för ”business as usual” där de transnationella företagens intressen prioriterats före lokalbefolkningens. 

Amadibas kriskommitté vill tillsammans med lokalbefolkningen visa regeringen att det finns alternativ till gruvdrift och motorvägar som skulle gynna utvecklingen i regionen på ett bättre sätt. 

– Vi i Pondoland anser att det finns bättre alternativ än en gruva, som hållbart jordbruk och en ekoturism som drivs av lokalsamhället, säger Nonhle.

Sinegugu menar att turism skulle vara en mer långsiktig investering än gruvdriften, eftersom titanet beräknas ta slut efter 20 år.

– Turism sprider inte heller farliga gifter, och den behöver ingen fyrfilig motorväg, säger han. 

– Våra folk har mycket att lära resten av världen. Om hållbar konsumtion, ekologisk balans och naturmedicin. Marken vi ärvt av våra förfäder är helig, och därför kommer vi fortsätta att försvara den mot dem som exploaterar den.