Denna text är en del av framtidsscenariot och skolmaterialet Bortom fossilsamhället.
I början av 2000-talet var det vanligt att ha konstgräs i stället för naturgräs på fotbollsplaner. Konstgräs behövde inte klippas
och blev inte lerigt som naturgräs. Dessutom gick det att spela fotboll utomhus längre tid på året.
Men konstgräset bröts ner i mindre och mindre bitar och de gummigranulat som låg i konstgräset spreds med regnvattnet.
De små gummikulorna hamnade till exempel i sjöar och hittades i fiskars hjärnor.
Då började fotbollsspelare, fotbollsklubbar och vissa kommuner protestera. De ville förbjuda planer med konstgräs eftersom de var dåliga för miljön. De orsakade också brännskador på fotbollsspelarnas ben. I en kampanj delade en fotbollsklubb ut gräsfrön till andra klubbar för att visa sitt missnöje med konstgräset. Det väckte stor uppmärksamhet och Svenska Fotbollsförbundet fick statligt bidrag för att ta bort allt konstgräs och plantera naturgräs.
Idag år 2053 har de flesta fotbollsklubbar och kommuner planterat naturgräs. De har samtidigt förstärkt naturgräset med biokol, så att det håller för långa fotbollssäsonger.
Gummigranulat
Gummigranulat är små kulor som är gjorda av gummi från bildäck. Kulorna som bara är 2–3 millimeter används i konstgräs. Gummigranulat sprids med regnvatten och avger mikroplaster och farliga ämnen i miljön.
Biokol
Biokol skapas genom att bränna till exempel grenar och löv från träd. Det handlar inte om att elda upp materialet, utan om att värma upp det i en ugn utan syre. Biokolet får då många små hål som kan fyllas med näring och bli hem åt småkryp vilket gör jorden bättre och gräset starkare.
