Bygga fågelholk – mått och ritningar

Blåmesen är en rätt liten mes som stannar i Sverige året runt. Den häckar i skogsmark, helst lövskog eller blandskog. Den är inte svår att få som gäst i sin fågelholk när det är brist på naturliga håligheter. Att det går bra för populationen kan bero på att den är generalist, det vill säga tolerant och anpassar sig lätt både i sitt födoval och i valet av miljö.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Entitan är mycket lik talltitan (se längre ned), de skiljs bäst från varandra på lätena, men entitan saknar även det ljusa stråket längs armpennorna som talltitan har. Entitan häckar i ogallrad, gärna fuktig lövskog med god tillgång av döda och döende träd, där väljer den exempelvis ett naturligt hål eller ett hål uthackat av talltita som boplats.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Nära hotad

Göktytan är en sommargäst som gärna häckar i småbruten kulturbygd med fruktträdgårdar, igenväxande hagmarker eller lövträdsdungar. Göktytan är en hackspett men hackar inte fram maten som andra spettar. Istället har den en 6 cm lång tunga som den lirkar fram t.ex. myror med. Med en för klen näbb hackar den inte heller fram ett bo utan tar, ibland bryskt, över andra fåglars bon eller holkar.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Hussvalan kan vara svår att skilja från ladusvalan, men hussvalan har kortare stjärt och ett vitt fält på nedre delen av ryggen. Den bygger oftast sina runda bon av lera och lever gärna i människans närhet, vilket gett fågeln sitt namn. De senaste 20 åren har antalet hussvalor i Sverige minskat med över 50 procent. En av orsakerna till minskningen är bostadsbrist.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Sårbar

Kattugglan är en medelstor uggla som häckar i skog, större trädgårdar och parker eller odlad bygd med dungar. Den vill ha inslag av gamla ädellövträd, särskilt ekar eftersom dessa ger stora håligheter som passar för häckning. Den är inte särskilt rädd för människor och är därför relativt lätt att få som gäst i sin holk, särskilt när det är ont om naturliga boplatser.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Knipan är en medelstor, kompakt and som gärna häckar vid klara, näringsfattiga skogssjöar och vattendrag. Boet placeras i ett trädhål, exempelvis ett gammalt spillkråkebo. På grund av brist på dessa naturliga håligheter har holkar blivit en viktig boendeform för knipan.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Rödstjärtshanen är kanske den vackraste av de fåglar som kan häcka i fågelholk. Det roströda bröstet tillsammans med sin svarta haka, vita panna och askgrå hjässa gör den omisskännlig. De häckar i skogsmark av alla slag, från öde tallskogar i norr till trädgårdar och parker i söder. Boet läggs i bohål i träd eller i holk.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Skogsduvan kan påminna om ringduvan, men är mindre, mer kortstjärtad och saknar den vita fläcken på halsen. Skogsduvan har en gråblå dräkt med grön och vinrödglänsande halsfläck. Den häckar i skog och större ostörda parker med stora ekar och andra lövträd som har passande bohål.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Sveriges minsta uggla. Den är ungefär lika stor som staren och väger ynka 60 gram. Bor gärna i granrik blandskog och häckar helst i ihåliga träd som hackspettar hackat ut, men vissa träd finns det allt färre av.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Staren kan för en nybörjare se ut som en koltrast med sin svarta dräkt och gula näbb. Men vid en närmare titt har staren även gulvita prickar och en metallglans som skiftar i grönt och violett. De häckar ofta tillsammans i stora grupper i odlad bygd, ekdungar och trädgårdar, men även sparsamt i naturskog, t ex i aspar. Starholken måste vara lite större och ha större ingångshål än de vanligaste småfågelholkarna.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Sårbar

Svartmesen ser lite ut som en färglös kusin till talgoxen. Den häckar främst i barrskog men accepterar blandskog. Boet placeras i håligheter i murkna stubbar eller rotvältor. Populationen har minskat de senaste åren och brist på lämpliga bostäder tros vara anledningen.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Hanen är som namnet antyder svart och vit medan honan är brun och vit. Tyvärr har den svartvita flugsnapparen minskat i antal på vissa håll i landet, men är än så länge en relativt vanlig trädgårdsfågel. Den brukar komma till Sverige i maj och stannar till i augusti och flyttar då gärna in i holkar med ungefär samma mått som för blåmes och talgoxe.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Nära hotad

Talgoxen är vår största mes och är lätt att känna igen på det gula bröstet som delas av det svarta mittstrecket. Den häckar i skog, både långt ute i taigan och nära människan, i parker och trädgårdar. Den häckar gärna både i bohål nära bebyggelse och i holkar.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Livskraftig

Talltitan är precis som entitan en stannfågel. Den kan ses sparsamt vid fågelmatningar på vintern. På somrarna häckar den dels i barrskog och fjällbjörkskog, men även lövskog och blandskog. Även talltitan gynnas av god tillgång på död ved, då den själv hackar ut sitt bohål ur murkna, vanligen smala, stammar.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Nära hotad

Tornseglare är anpassade till ett liv i luften förutom när de häckar. De övervintrar i Afrika söder om Sahara och håller sig i luften 10 månader i sträck. De kan äta, sova, dricka och även para sig i luften. Tillhör familjen seglare och är bland annat besläktade med kolibrier. Tornseglare liknar svalor i formen men är något större och har helt svart undersida. Ursprungligen häckade tornseglare i bergsskrevor men ända sedan medeltiden har tornseglare bosatt sig i byggnader nära människor. Många gamla tegeltak är idag utbytta mot tak utan mellanrum så nu för tiden är det är ont om boplatser för tornseglare, liksom för svalfåglar och fladdermöss och därför gör en holkar stor nytta. De gillar också att bo i kolonier så sätt gärna upp flera tornseglarholkar nära varandra.

Artens status enligt Rödlistan 2020: Starkt hotad