De tar hand om skadade djur
En igelkott som är för liten för att klara vintern. En trut med skadat öga. Hos viltrehabiliterarna utanför Kristianstad får smådjur och fåglar en chans att läka innan de släpps ut i naturen igen.
– En katt lekte med duvan. När vi jagat bort katten kunde vi fånga den skadade fågeln. Vi hittade er på nätet och kom hit, säger Kristin Steinarsdottir.
Tillsammans med sin syster Elisabet har hon kört till David och Veronica Johansson strax utanför Kristianstad i Skåne. Nu räcker de över en pappkartong med duvan till David. Några minuter senare har fågeln släppts ut i en inhägnad där den kan återhämta sig.
David och Veronica är utbildade viltrehabiliterare och sedan 2022 driver de en anläggning där de tar hand om fåglar och flera mindre djurarter. Deras anläggning är kopplad till KFV (Katastrofhjälp – Fåglar och vilt). Organisationen finns i hela landet.
– Jag har alltid tyckt väldigt mycket om djur. Så fort vi hade ett föredrag i skolan handlade mitt om djur, säger Veronica.
– Samma här. Jag lärde mig att läsa för att kunna lära mig mer om djur och natur. När jag var liten cyklade jag flera mil för att se orrspel, berättar David.
Han tror det är viktigt att barn hittar förebilder som tycker om djur.
– Det gjorde jag. Sedan spelar det ingen roll vad det är för djur. Bryr man sig om fiskar, bryr man sig också om fåglar, säger David.
Veronica nickar.
– När jag gick i mellanstadiet hade vi ett trädgårdsland där vi lärde oss att odla. På samma sätt skulle skolor kunna ha fågelbord för att lära barn om fåglar, säger hon.
För att bli viltrehabiliterare måste man gå en kurs hos KFV. Länsstyrelsen ska sedan godkänna anläggningen och ge tillstånd till vilka djurarter som man får ta hand om. Sedan kan verksamheten starta. Alla viltrehabiliterare får inte ta hand om alla djur- och fågelarter. Veronica och David får ta hand om fåglar, harar, ekorrar och igelkottar.
– Vi fick kontakt med KFV av en slump. Innan vi fått vår licens hade vi ett akuthem för skadat vilt. Nu får vi in nya djur och fåglar varje dag. På våren är det många tornseglare som hoppat ur boet innan de kan flyga. I september är det många igelkottar som är för små för att klara vintern. Då får de övervintra hos oss, säger David.
Både tornseglare och igelkottar älskar blandfärs. Färsen blandas med ägg och vitaminer. När fåglarna har vuxit sig starka, flyger de i väg.
– Ibland gör de en loop ovanför anläggningen. Det är som om de sa ”tack för hjälpen”, säger David.
Igelkottarna brukar Veronica ta hand om. De måste ha tillsyn flera gånger om dagen.
– Det är som att ha en bebis som behöver matas om natten, säger hon och skrattar.
Det bästa med att vara viltrehabiliterare är när djuren kan lämna anläggningen och återgå till livet i naturen.
David har själv, tillsammans med vänner och med hjälp av bidrag från lokala firmor, byggt det hus där djuren bor under sin rehabilitering. Han och Veronica lägger nästan all sin fritid på att ta hand om djuren. Nästa steg är att bygga en stor bur där rovfåglar kan träna sina muskler efter rehabiliteringen.
– Vi vill också anlägga en våtmark för sjöfåglar, säger Veronica.
– Både jag och Veronica jobbar heltid med annat, men det här är vårt stora intresse. Vi träffar så många intressanta människor som är djurvänner. Vår belöning är att kunna hjälpa skadade djur och veta att de kan leva ett bra liv när vi släpper ut dem. Dessutom lär vi oss nya saker hela tiden, säger David.
Text och foto: Görrel Espelund
Läs mer
- Boken Så tar du hand om skadat vilt finns på KFV:s hemsida.
Om Katastrofhjälp – Fåglar och Vilt
- För att bli viltvårdare måste man gå kurs hos KFV.
- Det är Länsstyrelsen som, i samråd med Naturvårdsverket, godkänner anläggningen och utfärdar licens. När anläggningen har godkänts får man ett tillstånd att arbeta som viltrehabiliterare.
- Alla djur som kommer in till en viltrehabiliterare ska antecknas i en särskild bok. I boken skriver man också ner vilken behandling djuret får.
- Arbetet är oavlönat men KFV står för kostnader så som mat och ersättning om man kör med bil.
- Varje anläggning för viltrehabilitering måste vara kopplad till en veterinär.
Myter om att hjälpa djur
- Mamman stöter inte bort djur- och fågelungar som en människa tagit i. Men man ska inte ta i duniga sjöfågelungar utan handskar eftersom det livsviktiga fettet i deras dun/fjädrar förstörs av fettet på människans händer.
- En måsunge eller en duvunge är sällan övergivna, även om de ser ensamma ut. Likadant gäller harungar som kan ligga ensamma och trycka. Mammorna är ofta i närheten.
Om du är osäker ring och fråga en viltrehabiliterare. Du hittar dem här.
