Elever driver på miljöarbetet i sydafrikansk skola

– I min förra skola fanns ingen miljöförening men nedsmutsning av havet och energifrågan är jätteviktiga ämnen så jag ville engagera mig, säger Jordan Prince som är en av sex elever i skolans miljöförening som har samlats för att prata hållbarhet ur ett sydafrikanskt perspektiv.
– Det är ofta mycket snacka men lite handling när det kommer till miljön. Samtidigt tror jag att många inte vet vilket stort problem det är, så därför måste vi börja med att bygga medvetenhet, säger Alexa Nicholson.

Camps Bay High School ligger i en välmående förstad utanför Kapstaden. Nedanför byggnaden breder havet och stranden ut sig. På skolan går omkring 750 elever som är mellan 14 och 18 år. Det finns många olika föreningar och klubbar som eleverna kan delta i på sin fritid. Miljöföreningen har cirka 80 medlemmar.
Benjamin Pienaar tycker det är bra att de globala målen finns.
– Jag har inte känt till så mycket om dem men har läst på en del själv. Det känns coolt att veta att det finns en plan för en bättre framtid, säger han.

På frågan vad som är de största miljöutmaningarna i landet tvekar Georgina Woodburn inte.
– Plast och engångsförpackningar är ett jättestort problem. Det förvinner ju inte utan finns överallt.
Georgina får medhåll av sina kompisar. Miljöföreningen plockar skräp på stranden mellan en och två gånger i månaden.
– Det är ju allas och ingens fel att det ser ut som det gör. Plast är billigt och smidigt, och någon tjänar pengar på det så de fortsätter att tillverka plast, säger Alexa.
Men på Camps Bay High School har eleverna visat att det går att förändra. Bland annat har de satt press på skolans kafeteria som nu endast använder återvinningsbara förpackningar och har satt upp en återvinningstation för papper.

Förutom plast är det två frågor som ungdomarna i Camps Bay blivit medvetna om de senaste åren: brist på vatten och brist på el.
För några år sedan drabbades Kapstaden av en svår och lång torka. Alla uppmanades att spara vatten och fick endast förbruka 25 liter vatten per person och dag*.
– Även om vi har vatten nu är min familj väldigt medveten om vår förbrukning, säger Ayla Maharaj-Goodman och får medhåll av Sibulele Makalima.
– Samma här, men före torkan tänkte vi inte på hur mycket vatten vi använde.
Alla sex är ense om att de duschar kortare nu jämfört med före torkan.
– Ja, innan var folk bara medvetna om vattenförbrukningen på grund av kostnaden, efter torkan blev det en helt annan sak, säger Georgina.

*Som jämförelse förbrukar vi i Sverige cirka 140 liter vatten per person och dag.

Nu är torkan över, i alla fall för den här gången. I stället genomlever landet en energikris som gör att elen kan stängas av flera timmar om dagen enligt ett förutbestämt schema. Det kallas loadshedding.
Eleverna har uppladdningsbara lampor som de använder när det inte finns el, men de tycker det är irriterande att inte alltid kunna skriva klart läxorna på datorn när strömmen går och internet slutar fungera.

När de blickar mot framtiden känner många av dem sig pessimistiska vad gäller miljö och klimat.
– Min rädsla är att det blir värre när vi blir äldre. Jag tror att mycket kommer att förändras under min livstid. Polarisarna smälter och vattennivåerna höjs. Problemet är att alla dåliga nyheter är så konkreta medan alla lösningar och goda nyheter känns väldigt svävande, säger Jordan.
Georgina tror att ett problem är att miljöförstörelse och klimatförändringar försämringen sker gradvis och inte alltid syns.
– Vi är alla lite själviska och det kommer nästa generation att betala för, säger hon.

Ayla menar att det heller inte är så enkelt att leva hållbart, och att alla inte har råd med en hållbar livsstil. Men även om hon inte alltid orkar med alla dåliga nyheter, försöker hon att förändra det hon kan. Alexa gillar inte att politikerna talar om planer för vad som ska ske år 2040.
– Det ligger så långt fram i tiden. Men vad tänker de göra här och nu? Jag är rädd för att åtgärderna som planeras kommer för sent, säger hon.
Trots pessimismen drömmer de ändå om en förbättring med mer grönområden, hållbara energikällor, och färre plastförpackningar.
– Och så hoppas jag att folk börjar odla sina egna grönsaker och bli lite mer självförsörjande, säger Benjamin.

Text: Görrel Espelund

Foto: Eric Miller