Material i kontakt med livsmedel

Det finns massor av olika material som kan komma i kontakt med mat och dryck. Det kan vara förpackningar av glas, papper, kartong, metall och plast, eller en blandning av olika material. Det kan också vara material som används till det som vi lagar maten med eller använder när vi äter (till exempel knivar, skärbrädor, köksmaskiner, stekpannor, bunkar, mått, tallrikar, glas och skålar samt burkar till rester). Utrustning som används i livsmedelsindustrin räknas också som kontaktmaterial, till exempel transportband som maten åker på, ugnsplåtar och maskiner som skär och blandar.

Kontaktmaterial kan läcka ämnen, till exempel kemiska ämnen och metaller, som kan tas upp i maten. Inom kemi kallas det för migration. Om materialet läcker kemikalier eller metaller, kan vi få i oss dessa med maten vi äter. De är sällan akut giftiga, men en del ämnen är det säkrast att försöka undvika eftersom de kan vara skadliga om kroppen utsätts för dem under en längre tid.

Det är flera olika saker som påverkar om och hur mycket av ett ämne som migrerar till maten. Det beror på om ämnet är kemiskt bundet i materialet eller inte. Ämnen som inte är kemiskt bundna kan lättare ta sig från materialet till livsmedlet. Det kan också bero på livsmedlets egenskaper, dvs. om maten är fet, varm eller sur. Till exempel vill hydrofoba ämnen i kontaktmaterialet hellre migrera till ett fett (hydrofobt) livsmedel än till ett polärt. Migration av ämnen kan ske när maten produceras, när den tillagas, hemma eller i fabrik (färdigmat), när vi värmer den, eller förvarar den i bunkar, skålar, burkar och fat.

Det kan vara svårt som konsument att välja bort material med oönskade ämnen eftersom det är svårt att veta vad förpackningar, redskap och maskiner innehåller. Livsmedelsproducenter är skyldiga att alltid redovisa vad maten innehåller i en innehållsförteckning, men det finns ännu ingen lag på att det ska finnas en innehållsförteckning över vad förpackningen eller köksredskap innehåller.

Det är sällsynt att vi kommer i kontakt med riktigt farliga ämnen i samband med att vi äter mat, då de redan är förbjudna. Men för att säkerställa vår egen hälsa och naturens bästa bör även alla ämnen som är farliga om vi utsätts för dem under en längre tid, och som kan komma i kontakt med mat identifieras och tas bort. Eftersom det är många olika typer av material och processer inblandade behövs det många olika regler och lagar, för både förpackningar, köksutrustning, maskiner och fabrikers utrustning.

I korthet så är det EU-lagar (förordningar och direktiv) och svenska lagar (föreskrifter) om material i kontakt med livsmedel som styr vad som får finnas i de olika materialen och vad som är förbjudet. Vissa delar av lagarna är ännu inte helt samordnade med varandra. Det saknas också lagar för vissa sorters material. Till exempel fattas det lagar för kartong, lacker/ytbeläggningar, metall, gummi, kork, trä, lim och glas som kommer i kontakt med mat. För tryckfärg i kontakt med mat är en ny lagstiftning på gång. Många av de tusentals ämnen som kontaktmaterial kan innehålla är inte helt undersökta ännu, och därför vet man inte om de borde förbjudas eller inte. De ämnen som man vet är särskilt farliga, som kan ge cancer, mutationer (genförändringar) eller störa förmågan att få barn, får inte användas i kontaktmaterial.

EU:s olika lagar om kemikalier kommer att behöva fortsätta att utvecklas och kompletteras. Vissa typer av ämnen saknar regler för hur de får eller inte får komma i kontakt med mat. Det gäller t.ex. silikoner, ämnen med hormonstörande egenskaper och nanomaterial.

EU antog år 2015 en ny lag om cirkulär ekonomi, för att ”sluta kretsloppet” för produkter genom att öka återvinning och återanvändning. Det är bättre för både miljön och ekonomin, kommer att minska användningen av resurser och öka den av återvunnen råvara samt minska avfallet. Dessutom främjar man energibesparingar och minskar utsläppen av växthusgaser. För att detta ska kunna genomföras krävs att även allt kontaktmaterial har innehållsförteckning så att de kan återanvändas till nya produkter på ett säkert sätt.

Mycket jobb återstår för att vi ska kunna vara säkra på att alla förpackningar, maskiner och utrustning i kontakt med livsmedel inte innehåller problematiska ämnen. Ett steg i den riktningen görs nu när EU ser över lagstiftningen om material i livsmedelskontakt. Ett annat steg är ökad och förbättrad kontroll. I juli 2021 trädde nya ändringar av den svenska livsmedelslagen i kraft. Ändringarna innebär att kontaktmaterial nu ingår i lagen och att kommuner är ansvariga för att kontrollera företag som tillverkar eller säljer produkter med kontaktmaterial. Livsmedelsverket är ansvarig myndighet för att sprida kunskap och samordna kontroller i Sveriges kommuner. Från och med år 2024 ska alla kommuner genomföra kontroller av verksamheter som säljer eller använder kontaktmaterial. Fler och fler företag börjar också själva ställa krav på innehållet i olika material.

Här är några saker att tänka på för att undvika att mat kommer i kontakt med material som är dåliga för hälsan. 

De är de bästa alternativen med minst risker eller där det finns mest reglering i lagstiftningen. Material som keramik, trä och kork är näst bäst utifrån risker och tillsatser, men de är inte detaljreglerade i lagstiftningen. 

Faktagranskare: Naturskyddsföreningens avdelning för miljögifter, hav och jordbruk.