Ämnen: Hi, Idh, Ke, NO.
Länk till läroplanskopplingar: åk 1-9
Material
Genomförande
Kolpennor tillverkas genom att trä torrdestilleras utan lufttillförsel, så kallad pyrolys, som i en kolmila. I eldstadens mitt behövs ett cirka fem centimeter tjockt lager av sand, grus eller lerjord. Pinnarna som ska bli pennor ska vara fingertjocka och inte längre än att de får plats i den konservburk de ska vara placerade i vid kolningen. Färsk hassel fungerar bra men det går även med andra träslag eller pinnar som ligger på marken och som ännu inte börjat brytas ner. Barken kan sitta kvar, eller om eleverna behöver träna på att tälja kan de ta bort den.
Pinnarna packas tätt i konservburken. De får inte sticka ut, så det är bättre att de är för korta än för långa. För att vara helt säker på att ingen luft ska komma in i burken går det att fylla ut tomrummen med sand. Detta är särskilt viktigt om burken inte är helt fylld och välpackad med pinnar.
Burken ställs upp och ner och trycks ner i sanden i eldstaden. Låt sedan elden brinna runt och ovanpå burken i nästan en timme. Låt pennorna svalna innan de tas upp ur burken, annars börjar de brinna. Om det inte finns tid att låta dem svalna går det att spreja vatten på pennorna med en blomspruta.
Varje elev kan göra i ordning sin egen pinne och hela klassens pinnar får plats i en vanlig konservburk.
Läs mer om eld, eldstäder och minikolmila i boken Att lära in ute året runt. Mer information på wwww.naturskola.se.
Varianter
Kolning kan göras i olika skala, beroende på hur mycket tid som finns, hur stor eld det går att göra och hur gamla eleverna är.
Tips!
När du ska göra en tillfällig eldstad:
Arbeta vidare och diskussion
© Robert Lättman-Masch och Mats Wejdmark, Nynäshamns Naturskola.
Nyckelord: Kolkrita, kolkritor, kolpennor, rita med kol, teknik, utveckling, teknikval, industrialisering, kemiska reaktioner, kolatomer, kretslopp, energi, allemansrätt, utomhus.
