Vanliga frågor om kärnkraft
Kärnkraft är ett ämne som ofta leder till diskussion. På senare tid pratas det ibland om kärnkraften som en lösning på klimatutmaningen. Men vad stämmer egentligen? Här besvarar vi frågor om kärnkraftens framtid och hur den påverkar vår miljö.
Bör den svenska kärnkraften avvecklas?
Naturskyddsföreningen menar att den svenska kärnkraften kan finnas kvar i ett övergångsskede men på sikt ska avvecklas. Vi tror inte på investeringar i ny kärnkraft. Några av de viktigaste skälen för detta är:
- De svenska kärnkraftverken är gamla och många av de reaktorer som används i dag behöver ersättas inom kort. År 2016 nåddes dessutom en bred politisk energiuppgörelse om att all elproduktion ska vara helt förnybar till år 2040.
- Det finns brister i den metod för slutförvar av kärnavfallet som Svensk kärnbränslehantering har presenterat, som regeringen godkände 2022. Deras metod går ut på att kärnavfallet förvaras i kopparkapslar som grävs ner 500 meter under jordytan och fylls med bentonitlera. Forskning har visat att kopparn riskerar att korrodera och sprickbildning kan uppstå.
Läs mer här: Striden om slutförvaret - Även brytningen av uran orsakar skador på människor och natur. När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir också kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut. Uran bryts därför framför allt i områden med svagt arbetsrättsligt skydd, till exempel i glest befolkade områden med urbefolkningar i Namibia, Kanada och Australien. Uranbrytning är sedan 2018 förbjudet i Sverige och det är ansvarslöst att förvänta sig att andra länder ska bryta det åt oss istället.
- Ny kärnkraft rusar i pris runtom i världen. Den är helt enkelt inte konkurrenskraftig på dagens elmarknad. I både Finland och Storbritannien har projekt för att bygga nya kärnkraftverk drabbats om och om igen av förseningar och kostnadsökningar.
- Ytterligare ett ekonomiskt argument mot kärnkraft är att de aldrig går att försäkra fullt ut. Det finns i dag inga försäkringsbolag som fullständigt försäkrar kärnkraft, eftersom kostnaderna för en potentiell olycka är så stora. Om något mot förmodan skulle hända landar slutnotan alltid på staten och skattebetalarna.
Källor:
Energimyndigheten, 2019. Vägen till ett 100 procent förnybart elsystem, delrapport 1 och delrapport 2
Mark- och miljödomstolen, 2018. Yttrande om slutförvar för kärnbränsle och kärnavfall
Hur är det med slutförvaret av kärnavfall?
Frågan är ännu inte löst. Läs vår sida om Striden om slutförvaret.
Vad kan man ersätta kärnkraft med?
Den avvecklade kärnkraften kommer inte kunna ersättas av ett enda kraftslag, utan av en kombination av lösningar. Först måste vår energianvändning minska genom att vi effektiviserar mycket mer och hushållar med energi i större utsträckning än i dag. I Naturskyddsföreningens vision för Sveriges energisystem 2040 är kärnkraften helt avvecklad och ersatt med totalt 90 TWh vindkraft och 15 TWh solel. Det gör att kärnkraften kan avvecklas utan att biobränsleanvändningen ökar i elsektorn.
Hur stor del av Sveriges energi kommer från kärnkraft?
I Sverige finns sex reaktorer i drift och de stod 2020 för 29 procent av elproduktionen. De första reaktorerna började byggas i början av 1970-talet. Inga nya har tillkommit efter 1985. Ursprungligen byggdes 12 reaktorer, sex av dessa har lagts ned. Höjda säkerhetskrav och allt äldre material i centrala delar av reaktorerna har gjort underhållskostnaderna höga och fortsatt drift olönsam.
Hur undviker vi effektbrist utan kärnkraft?
Den avvecklade kärnkraften måste ersättas av en kombination av lösningar. Naturskyddsföreningen har publicerat en rapport om hur det helt förnybara, hållbara energisystemet kan se ut 2040.
Hela elsystemet behöver förändras för att bli hållbart. Tack vare den redan utbyggda vattenkraften och goda vindlägen har Sverige alla möjligheter att klara av ett helt förnybart elsystem. Den framtida elproduktionen kommer bestå av vattenkraft, kraftigt utbyggd vind- och solkraft samt kraftvärmeverk med biobränslen. För att omställningen ska vara möjlig behövs också förändringar i hur vi använder elen.
Med världens tionde högsta elförbrukning per capita finns det goda möjligheter att effektivisera den svenska elanvändningen. Förutom energieffektivisering behöver vi också göra elsystemet mer flexibelt. Med prissignaler, smarta mätare och automatisering kan man styra elförbrukningen till tider med överskott och minska den på tider med underskott. På så sätt skapar vi ett elsystem som både är mer hållbart och mer kostnadseffektivt. Även andra flexibla resurser som vätgasproduktion, småskaliga batterier i hushåll, laddning och inmatning från elbilar, kommer bidra till att balansera elsystemet.
Källor:
Energimyndigheten, 2018. Vägen till ett 100 procent förnybart elsystem
Energimyndigheten, 2019. 100 procent förnybar el. Scenarier, vägval och utmaningar
Energimarknadsinspektionen, 2016. Åtgärder för ökad efterfrågeflexibilitet i det svenska elsystemet
Kommer en avveckling av kärnkraft leda till höga elpriser?
Under normala driftsförhållanden producerar kärnkraft en jämn mängd el till samma pris. Till skillnad från vattenkraft, som kan användas för att reglera annan produktion, eller vindkraft, vars produktion styrs av väder, har kärnkraft en jämn leverans. Det gör att kärnkraften kan ha en viss stabiliserande effekt på elpriset. I ett helt förnybart elsystem med en stor andel skiftande produktion kommer priserna variera i större utsträckning. Det är dock sannolikt att ett helt förnybart energisystem har ett lägre genomsnittligt elpris än ett där det görs nyinvesteringar i kärnkraft.
Ökade variationer i elpriser är inte i sig inte något problem så länge som den genomsnittliga prisnivån är låg. Nya möjligheter öppnas för de som kan styra sin elförbrukning flexibelt, exempelvis industrier som gör vätgas genom elektrolys. Dessa flexibla kunder bidrar till en viss stabilisering av priserna och energibalansen.
Behöver vi inte kärnkraften för att tränga undan kolkraft i Europa?
Utan kärnkraft skulle Sveriges behov av både import och export sannolikt öka för att balansera elsystemet. Med en större grad varierande elproduktion skulle det uppstå både fler tillfällen med överskott, då vi kan exportera ännu mer el än idag, och fler tillfällen med underskott, då vi behöver importera el. Trots en del nedlagd kärnkraft har Sverige en mycket större nettoexport (export minus import) av el än vi hade på 1990- och 2000-talen. De senaste tio åren har vi nettoexporterat motsvarande 5–16 procent av vår elproduktion. Under 2021 var det inte en enda vecka då Sverige importerade mer el än vi exporterade. I nuläget (2016–2021) byggs vindkraft dessutom ut med drygt 1 100 MW, motsvarande en kärnkraftsreaktors effekt, per år.
Just nu ser vi en utveckling där både bränslepriserna och priserna på koldioxidutsläpp inom EU:s handelssystem har ökat, vilket gjort att priserna på fossil el ökat mycket och kan förväntas vara höga även i framtiden. Det gör att europeisk fossilel kommer få ännu svårare att konkurrera på den svenska elmarknaden. Tyskland har dessutom planer på att fasa ut sin kolkraft till år 2038.
Gränsöverskridande handel med el är en del av en välfungerande elmarknad och inte något negativt. Genom att exporten och importen skulle öka i frekvens i ett helt förnybart system kommer båda dessa ske oftare än vad det gör idag – vi kommer både se perioder där svensk ren el exporteras och perioder där europeisk el importeras till Sverige. Med en utbyggnad av förnybart blir nettoexporten och nyttan för klimatet dock alltmer positiv.
År 2016 slöts Energiöverenskommelsen med målet att Sverige ska ha hundra procent förnybar elproduktion år 2040. Vad skulle det innebära om Energiöverenskommelsen revs upp?
Åtminstone två riksdagspartier driver på för att Energiöverenskommelsen från 2016 ska ändras eller rivas upp. Kritikerna mot överenskommelsen vill att målet ändras från förnybar till fossilfri elproduktion, för att öppna upp för stöd till kärnkraft. Energiöverenskommelsen, som fem av de åtta riksdagspartierna ställde sig bakom när den slöts, har bidragit till att skapa en långsiktighet och stabilitet på den svenska elmarknaden. Genom att sätta mål om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 har den skickat en tydlig signal till branschen om vilken omställning som ska ske. Det är bland annat tack vare Energiöverenskommelsen som utbyggnadstakten för vindkraft har varit så hög den senaste tiden.
Om Energiöverenskommelsen skulle ändras eller rivas upp skulle långsiktigheten på den svenska elmarknaden minska, vilket i sin tur skulle minska den svenska konkurrenskraften. Sedan 2016 har det varit tydligt att Sverige siktar på ett helt förnybart elsystem till 2040. Att ändra det målet i dag skulle skapa stor politisk osäkerhet samtidigt som stora investeringar skulle krävas inom energiområdet.
Såväl branschorganisationen Energiföretagen som kärnkraftsägaren Vattenfall har vädjat till politikerna att behålla Energiöverenskommelsen och konstaterar samtidigt att ny kärnkraft inte går att räkna hem på marknadsmässiga grunder.
Källa: Energiföretagen, 2019. Energiöverenskommelsen är fortfarande viktig
DN, 2019. Vattenfall: Finns ingen kalkyl i ny kärnkraft
Varför ska vi avveckla kärnkraften när förnybar el fortfarande är i behov av ekonomiskt stöd?
Ny kärnkraft är idag två till tre gånger dyrare än vindkraft per kWh. Nya reaktorer i Europa har av Energiforsk beräknats ge el till en kostnad av 115 öre per kWh. Det finns förhoppningar från branschen om att priserna kan pressas ner en del, vilket säkert är möjligt, men kärnkraft skulle ändå ligga långt över nivåerna för landbaserad vindkraft. De förnybara energikällorna har dessutom en mycket kraftig nedåtgående pristrend.
Att i en tid när förnybar elproduktion klarar sig utan ekonomiskt stöd satsa på stöd till en gammal teknik som kärnkraft är ineffektiv användning av resurser. Naturskyddsföreningen driver inte att den befintliga kärnkraften ska avvecklas direkt men räknar med att den successivt kommer avvecklas av kostnadsskäl medan det förnybara byggs ut och tar över.
Källa: Energiforsk.
Borde vi inte satsa på fjärde generationens kärnkraft när den löser många av dagens problem som till exempel avfallshantering?
Fjärde generationens kärnkraft lyfts ofta som en lösning på flera av de utmaningar som finns med dagens kärnkraft. Med fjärde generationens kärnkraft, eller Gen IV, menas kärnkraftssystem som kan leverera obegränsade mängder hållbar energi utan att lämna efter sig långlivat avfall. Det görs genom att kärnbränslet utnyttjas fullt ut genom så kallad bridning, vilket innebär att nytt bränsle bildas av det uran som i dagens reaktorer aldrig kommer till användning.
Ett problem med Gen IV-kärnkraft är att det inte har visats fungera i sin helhet. Forskning har pågått sedan 1950-talet och flera av komponenterna har visats fungera var för sig, men än så länge är det ingen som har lyckats visa att hela systemet fungerar. Även om systemet visas fungera som helhet återstår utmaningar med den nya tekniken.
För att gå från dagens kärnkraft till Gen IV skulle lång tid och nya anläggningar krävas. Upparbetningskapacitet behöver byggas upp samtidigt som nuvarande anläggningar fortfarande drivs och bränslefabriker behöver byggas för att producera bränsle från plutonium blandat med högaktivt americium och curium. Väl i drift skulle Gen IV behöva drivas i åtminstone 50-100 år för att allt långlivat radioaktivt material som skickas in ska tas om hand. Det behövs därför en enorm politisk stabilitet för att de eventuella nyttorna ska kunna realiseras.
Gen IV går inte heller att ses som ett alternativ till geologiskt slutförvar av radioaktivt avfall. Under processen uppstår fissionsprodukter som behöver lagras i uppemot 1000 år och dessutom finns det under varje tidpunkt en mängd långlivat material i reaktorerna och i bränslecykeln. Om man sedan skulle överge Gen IV-strategin och stänga anläggningarna så skulle även det materialet behöva slutförvaras.
Eftersom Gen IV både är långt från kommersialisering och dessutom väldigt tidskrävande att få i drift är det inte en realistisk lösning på de brådskande utmaningarna vi står inför i Sverige och globalt. Med den snabba teknikutvecklingen som sker inom förnybar elproduktionsteknik, automatisering och lagring finns ingen anledning att sätta hoppet till en teknik som forskats på i ett halvt sekel men ännu inte levererat konkreta lösningar.
Varför främjar vi inte kärnkraft globalt för att nå klimatmålen?
Kärnkraft står för cirka 10 procent av världens elproduktion, lika mycket som sol- och vindkraft tillsammans. Efter en snabb ökning under 70-, 80- och 90-talen har utvecklingen stagnerat.
För att kärnkraften ska bidra till väsentliga utsläppsminskningar globalt behöver en snabb utbyggnad ske. Kärnkraft är dock både ett långsamt och dyrt sätt att minska fossila bränslen. Ett exempel på detta är den finska kärnkraftsreaktorn Olkiluoto 3, som skulle starta 2009 men kom igång först 2022. Även kärnkraftslandet Frankrike har haft stora problem med att bygga nya kärnkraftsreaktorer, med Flamanville 3 som beräknades sättas i drift 2012 till en kostnad på 3 miljarder euro. Reaktorn är ännu inte i drift och den senaste kostnadsuppgiften är 13 miljarder euro. Tiderna för att bygga ut kärnkraft kan jämföras med vindkraft, där ledtiderna kan ligga på så lite som tre år. För sol är de ännu kortare.
Branschorganisationen World Nuclear Association räknar i sin mest optimistiska prognos med att kärnkraften i världen ska byggas ut med drygt 30 procent till 2030. Det skulle innebära att ny kärnkraft inte ens motsvarar den förväntade ökade efterfrågan på elektricitet. För att klara klimatkrisen behövs stora satsningar på att minska onödig energianvändning och att bygga ut förnybar energi.
Men FN:s klimatpanel IPCC säger ju att vi inte klarar utsläppsminskningarna utan kärnkraft?
Det är en feltolkning av IPCC:s specialrapport Global Warming 1.5 Degrees Celsius att IPCC skulle förespråka kärnkraft. Påståendet dementerades av en av huvudförfattarna till rapporten, Joeri Rogelj, i Dagens Nyheter.
I den senaste IPCC-rapporten (6th Assessment Report, Working Group 3) så finns kärnkraft med som lösning men med högre beräknad kostnad än vindkraft, även medräknat systemkostnader, och med en betydligt lägre potential att bidra till utsläppsminskningar.
Källa:
DN, 2019. Forskare: Feltolkning att FN:s klimatpanel förordar kärnkraft
Climate Change 2022: Mitigation of Climate Change (ipcc.ch)
När Tyskland avvecklade sin kärnkraft ökade utsläppen. Hur undviker vi deras misstag?
Den tyska kärnkraften är just nu under snabb avveckling som följd av politiska beslut efter Fukushima-olyckan 2011. Sedan dess (2010–2021) har kärnkraft gått från 23 till 12 procent av den tyska elproduktionen, samtidigt som förnybar produktion har ökat från 17 till 41 procent. Under samma tidsperiod har brun- och stenkol sammanlagt gått från 41 till 28 procent av den tyska elproduktionen, och naturgas ökat bara marginellt från 15 till 16 procent. Detta har sammantaget inneburit att utsläppen från tysk elproduktion minskat från ca 300 till 200 miljoner ton.
Den tyska energiomställningen, Energiewende, har haft en stor positiv påverkan på utvecklingen av förnybar energi i hela världen och därmed givit stora utsläppsminskningar globalt. Ett vägval mot förnybart och bort från fossilt och kärnkraft har över lag varit positivt. En snabbavveckling av kärnkraft som den som skett i Tyskland är dock inte något Naturskyddsföreningen driver i Sverige.
I Sverige är också förutsättningarna för att avveckla kärnkraft helt annorlunda. Istället för kolkraft som kan öka har vi en stor del vattenkraft som kan balansera den variabla produktionen. För att kärnkraften ska kunna läggas ner utan att utsläppen ökar behöver den avvecklas successivt under en övergångsperiod, för att kunna bygga ut tillräcklig förnybar elproduktion, förstärka elnätet och ändra marknaden för att kunna ta tillvara på flexibilitet i systemet. Det är därför vi behöver ställa in oss på ett 100 procent förnybart energisystem redan idag!
