Vanliga frågor om kärnkraft

Nej. Att satsa på ny kärnkraft riskerar till och med att öka utsläppen på kort sikt, eftersom det fördröjer klimatomställningen. Anledning är att kärnkraft tar väldigt lång tid att bygga. Det dröjer många år fram i tiden innan en ny, svensk reaktor skulle kunna vara i bruk. 

Klimatkrisen har inte tid att vänta på ny kärnkraft. Med förnybar el och energieffektivisering, som kan fortsätta växa nu på en gång, går det mycket fortare att minska utsläppen.

Fokuset på ny kärnkraft kan resultera i att utsläppen av koldioxid blir cirka 220 miljoner ton högre, jämfört med en fortsatt utbyggnad av förnybar el. Det motsvarar över fem gånger de inhemska utsläppen i Sverige 2023.

Läs mer här: Kärnkraftsfällan – högre utsläpp i väntan på ny kärnkraft

Kärnkraft är fossilfritt och när den väl finns på plats är koldioxidutsläppen låga. Det visar många livscykelanalyser helt riktigt. Men det är inte hållbart att enbart titta på livscykelanalyserna när man ska jämföra kärnkraft och förnybart. Det finns stora utsläpp som inte räknas in, koldioxiden som släpps ut i väntan på ny kärnkraft. 

Problemet är att kärnkraft tar väldigt lång tid att bygga ut jämfört med förnybar el. I Sverige pratas det om nya reaktorer i mitten av 2030-talet, förmodligen dröjer det ännu längre. Under tiden kommer industrier och transportsektor fortsätta släppa ut koldioxid, eller bli beroende av import av fossilel. 

Det är alltså dyrbar tid som försenar omställningen med högre kumulativa utsläpp till 2045, jämfört med att bygga förnybar el. För att bromsa klimatkrisen behövs snabba utsläppsminskningar i närtid, men ny kärnkraft kan omöjligen leverera på så kort tid. Därför gör fokuset på kärnkraft att klimatomställningen försenas.

Kärnkraft är extremt dyrt att bygga. När det nu pratas om att bygga ny kärnkraft i Sverige kan notan landa på upp hundratals miljarder kronor. Om Sverige bygger ny kärnkraft kommer staten och vanliga elkonsumenter, inte kärnkraftsbolagen, kan tvingas stå för en stor del av notan.  

På grund av de höga kostnaderna har kärnkraft länge räknats ut som olönsamt av kraftbolagen. De förnybara alternativen är helt enkelt billigare och snabbare.  

Det tar lång tid innan investerare kan räkna hem pengarna för kärnkraft. Eftersom kraftbolagen själva inte vill gå in med mycket pengar i en affär utan garantier har regeringen föreslagit att svenska staten, inte kraftbolagen, ska stå för huvuddelen av den ekonomiska risken med ny kärnkraft. Staten beräknas behöva låna ut enorma summor, upp till 600 miljarder kronor. Det är också staten och elkunderna som behöver betala om något skulle gå fel. 

Regeringens utredning om kärnkraftens finansiering föreslår också att kärnkraftsbolagen ska ges ett fast pris på elen som produceras. Det är ungefär som att man på 70-talet skulle bestämma vilket elpris som skulle gälla på 2030-talet.

Om marknadspriset på el går under det utlovade elpriset ska staten skjuta till ännu mer pengar. Det ska betalas med en särskild skatt för elkonsumenter. Allt det här riskerar att bli dyrt för vanliga elkonsumenter, med extra kostnader med flera hundra kronor i månaden för en vanlig familj.

Ytterligare ett ekonomiskt argument mot kärnkraft är att de aldrig går att försäkra fullt ut. Det finns i dag inga försäkringsbolag som fullständigt försäkrar kärnkraft, eftersom kostnaderna för en potentiell olycka är så stora. Om något mot förmodan skulle hända landar slutnotan alltid på staten och skattebetalarna. 

För ett förnybart energisystem krävs inte ett enda nytt kraftslag, utan en kombination av lösningar. Här är några dellösningar:  

Hela Naturskyddsföreningens rapport om framtidens hållbara energisystem

Det är en myt att kärnkraft är det enda sättet att balansera elsystemet. Både forskare och myndigheter, däribland Energimyndigheten och Svenska kraftnät, är överens om att Sverige klarar ett helt förnybart energisystem. Det finns gott om sätt att reglera energin när det inte blåser. 

Den redan utbyggda vattenkraften bidrar redan idag till att balansera systemet. Om systemet dessutom blir mer flexibelt och energieffektivt blir det lättare att hålla stabiliteten. Även andra flexibla resurser som vätgasproduktion, småskaliga batterier i hushåll samt laddning och inmatning från elbilar, kommer bidra till att balansera elsystemet.  

Det är också en myt att kärnkraft inte skulle vara väderberoende. I flera fall runtom i Europa har kärnkraftverk tvingats till tillfälliga stopp på grund av för höga utomhustemperaturer, ett problem som antagligen kommer växa i takt med att den globala uppvärmningen ökar. Även oberoende av väder så behöver kärnkraftverk ibland stängas för kontroll, reparation eller oplanerade nödstopp. Vintern 2024 är tredje året i rad som en av Sveriges sex reaktorer är helt avställd. Då blir det heller ingen el.  

I Sverige finns sex reaktorer i drift och de stod 2023 för 28 procent av elproduktionen. De första reaktorerna började byggas i början av 1970-talet. Inga nya har tillkommit efter 1985. Ursprungligen byggdes tolv reaktorer, sex av dessa har lagts ned. Höjda säkerhetskrav och allt äldre material i centrala delar av reaktorerna har gjort underhållskostnaderna höga och fortsatt drift olönsam. 

Ny kärnkraft är idag två till tre gånger dyrare än vindkraft per kilowattimme. Att i en tid när förnybar elproduktion klarar sig utan ekonomiskt stöd satsa på stöd till en gammal teknik som kärnkraft är ineffektiv användning av resurser. Det finns förhoppningar från kärnkraftsbranschen om att priserna kan pressas ner en del, vilket säkert är möjligt, men kärnkraft skulle ändå ligga långt över nivåerna för landbaserad vindkraft eller solkraft. De förnybara energikällorna har dessutom en mycket kraftig nedåtgående pristrend. 

Teoretiskt skulle man kunna bygga ut hur mycket el som helst, men i praktiken gör regeringen ändå ett vägval där stora kärnkraftssatsningar tränger undan det förnybara. Vi ser redan nu att regeringen inte driver en politik för förnybart, till exempel har de tagit bort skattelättnaden för takmonterade solceller och nekat utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Dessutom, om vi har stora överskott av el och inte användare av den så riskerar investeringar i andra kraftslag, såsom vindkraft, bli olönsamma och därför inte bli av. 

Dagens svenska kärnkraftverk har hög säkerhet. Men om en olycka mot förmodan skulle ske blir konsekvenserna väldigt stora. Radioaktiv strålning finns kvar i hundratusen år och skadar både människor och natur. Frågan om slutförvaret av svenskt kärnavfall är heller inte löst. 

I händelse av krig är kärnkraftverk en säkerhetsrisk, eftersom det är en sårbar energikälla. Ett exempel är Ukraina, där bränder startat i landets kärnkraftverk i samband med Rysslands angrepp. Det finns säkerhetsmässiga vinster i att ha ett mer decentraliserat energisystem med flera små enheter spridda över hela landet, som vindkraftverk och solparker.  

Flera experter, däribland från Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, Saab och en tidigare moderat försvarsminister, pekar på att det går bra att kombinera havsbaserad vindkraft med ett effektivt försvar. Andra Nato-länder runt Östersjön, som Danmark och Polen, har havsbaserad vindkraft. Genom att placera vindkraftverken längre ut i havet eller med särskilda sensorer kommer de runt utmaningarna som försvarets radarsystem kan få av vindkraft till havs.

Frågan är ännu inte löst. Det finns brister i den metod för slutförvar av kärnavfallet som regeringen godkände 2022. Metoden går ut på att kärnavfallet förvaras i kopparkapslar som grävs ner 500 meter under jordytan och fylls med bentonitlera. Forskning har visat att kopparn riskerar att korrodera och sprickbildning kan uppstå. Läs mer på vår sida om Striden om slutförvaret.

Det nuvarande slutförvaret är heller inte dimensionerat för ett nytt kärnkraftsprogram. Om ny kärnkraft byggs kommer vi få gå igenom samma problem en gång till.  

Brytningen av uran orsakar skador på människor och natur. När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir också kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut. Uran bryts därför framför allt i områden med svagt arbetsrättsligt skydd, till exempel i glest befolkade områden med urbefolkningar i Namibia, Kanada och Australien. Uranbrytning är sedan 2018 förbjudet i Sverige, men den nuvarande regeringen vill häva det förbudet. Platser där uran har hittats, bland annat i Jämtland, Norrbotten och Skåne, kan då hotas av planer på urangruvor.

Nedlagd svensk kärnkraft har inte påverkat elpriser eller koldioxidutsläpp i Sverige. De höga elpriserna 2022 berodde inte på nedlagd kärnkraft andra huvudsakliga anledningar: En fri europeisk elmarknad, höga priser på fossila bränslen – en konsekvens av att Ryssland ströp tillgången på naturgas, och teknikproblem för den franska kärnkraften. Det bör också noteras att de senaste svenska kärnkraftverken avvecklades för att det inte var ekonomiskt lönsamt att driva dem. Förnybart var helt enkelt billigare. 

Det finns en myt om att stängningen av svenska kärnkraftverk skulle ha fått Sverige att starta upp oljekraftverk häromåret. Det stämmer inte. De fåtal gånger Karlshamnsverket, Sveriges enda oljekraftverk (som används väldigt sällan), gick igång hade ingenting med el- eller effektbrist i Sverige att göra. Det berodde istället på att de höga elpriserna i Europa gjorde det ekonomisk lönsamt. De senaste tio åren har Karlshamnsverket verket aldrig startats på grund av effektbrist i Sverige (det som kallas aktivering av effektreserven). Naturskyddsföreningen är självklart emot att elda olja, men det är alltså inte kärnkraftsnedläggning som orsakar att Karlshamnsverket sätts igång.

Läs mer här: Hur sätts elpriset?

Trots en del nedlagd kärnkraft har Sverige en mycket större nettoexport (export minus import) av el än vi hade på 1990- och 2000-talen. De senaste tio åren har vi nettoexporterat motsvarande 5–16 procent av vår elproduktion. Under elkrisen 2022 var Sverige Europas största elexportör. Under 2021 var det inte en enda vecka då Sverige importerade mer el än vi exporterade. I nuläget (2018–2023) byggs vindkraft dessutom ut med drygt 3,5 TWh, per år. 

Just nu ser vi en utveckling där både bränslepriserna och priserna på koldioxidutsläpp inom EU:s handelssystem har ökat, vilket gjort att priserna på fossil el ökat mycket och kan förväntas vara höga även i framtiden. Det gör att europeisk fossilel kommer få ännu svårare att konkurrera på den svenska elmarknaden.  

Gränsöverskridande handel med el är en del av en välfungerande elmarknad och inte något negativt. Genom att exporten och importen skulle öka i frekvens i ett helt förnybart system kommer båda dessa ske oftare än vad det gör idag – vi kommer både se perioder där svensk ren el exporteras och perioder där europeisk el importeras till Sverige. Med en utbyggnad av förnybart blir nettoexporten och nyttan för klimatet dock alltmer positiv. 

Fjärde generationens kärnkraft lyfts ibland fram som en lösning på flera av de utmaningar som finns med dagens kärnkraft. Men det är mer en förhoppning än verklighet. Fjärde generationens kärnkraft är både långt från kommersialisering och väldigt tidskrävande att få i drift. Tekniken har forskats på sedan 1950-talet utan att någon har lyckats få fram ett helt fungerande system. Det är därför inte en realistisk lösning på de brådskande utmaningarna vi står inför i Sverige och globalt. 

Med fjärde generationens kärnkraft, eller Gen IV, menas kärnkraftssystem som kan leverera i princip obegränsade mängder hållbar energi utan att lämna efter sig långlivat avfall. Det görs genom att kärnbränslet utnyttjas fullt ut genom så kallad bridning, vilket innebär att nytt bränsle bildas av det uran som i dagens reaktorer aldrig kommer till användning.  

För att gå från dagens kärnkraft till Gen IV skulle lång tid och nya anläggningar krävas. Väl i drift skulle Gen IV behöva drivas i åtminstone 50-100 år för att allt långlivat radioaktivt material som skickas in ska tas om hand. Det behövs därför en enorm politisk stabilitet för att de eventuella nyttorna ska kunna bli verklighet.  

Gen IV-kärnkraft går inte heller att ses som ett alternativ till geologiskt slutförvar av radioaktivt avfall. Under processen uppstår fissionsprodukter som behöver lagras i uppemot tusen år och dessutom finns det under varje tidpunkt en mängd långlivat material i reaktorerna och i bränslecykeln. Om man sedan skulle överge Gen IV-strategin och stänga anläggningarna så skulle även det materialet behöva slutförvaras.  

Med den snabba teknikutvecklingen som sker inom förnybar elproduktionsteknik, automatisering och lagring finns ingen anledning att sätta hoppet till en teknik som forskats på i ett halvt sekel men ännu inte levererat konkreta lösningar.

Att satsa på små modulära kärnkraftverk just nu blir troligen både dyrt och tidskrävande, en onödig distraktion från den snabbare, billigare och säkrare utbyggnaden av vindkraft och solenergi. Läs mer artikeln 5 frågor om modulära kärnkraftverk.

Kärnkraft står för cirka 10 procent av världens elproduktion, lika mycket som sol- och vindkraft tillsammans. Efter en snabb ökning för kärnkraft under 70-, 80- och 90-talen har utvecklingen stagnerat. Idag har bara cirka 40 länder i världen kärnkraft. 

För att kärnkraften ska bidra till väsentliga utsläppsminskningar globalt behöver en snabb utbyggnad ske. Kärnkraft är dock både ett långsamt och dyrt sätt att minska fossila bränslen. Ny kärnkraft rusar i pris runtom i världen, samtidigt som solkraft blir allt billigare. Kärnkraften är helt enkelt inte konkurrenskraftig på dagens elmarknad.  

I både Finland och Storbritannien har projekt för att bygga nya kärnkraftverk drabbats om och om igen av förseningar och kostnadsökningar. Finländska Olkiluoto 3 tog 18 år att bygga och blev en av världens dyraste byggnader. Tiderna för att bygga ut kärnkraft kan jämföras med vindkraft, där ledtiderna kan ligga på så lite som tre år. För sol är de ännu kortare.  

Branschorganisationen World Nuclear Association räknar i sin mest optimistiska prognos med att kärnkraften i världen ska byggas ut med drygt 30 procent till 2030. Det skulle innebära att ny kärnkraft inte ens motsvarar den förväntade ökade efterfrågan på elektricitet. För att klara klimatkrisen behövs stora satsningar på att minska onödig energianvändning och att bygga ut förnybar energi. 

Det här är en vanligt förekommande myt. Det hela handlar om en feltolkning av IPCC:s stora klimatrapport ”Global Warming 1.5 Degrees Celsius”, den så kallade 1,5-graders-rapporten. Rapporten släpptes hösten 2018 och i den refererar IPCC till redan publicerade scenarier för ett energisystem som håller oss under 1,5 graders uppvärmning. IPCC tar inte ställning till vilka tekniker som behövs, utan presenterar endast forskningsläget.   

Eftersom kärnkraften ingår i dagens globala elmix är det naturligt att kärnkraft också finns med i scenarierna. De 90 scenarier som är förenliga med högst 1,5 graders uppvärmning omfattar både scenarier där kärnkraften ökar och där den minskar. Påståendet om att IPCC förespråkar kärnkraft har också dementerats av en av huvudförfattarna till rapporten. 

I den senaste IPCC-rapporten så finns kärnkraft med som en av många lösningar. Då med högre beräknad kostnad än vindkraft och med en betydligt lägre potential att bidra till utsläppsminskningar.  

Mer om detta går att läsa i vår artikel om kärnkraftsmyter. 

Den tyska kärnkraften avvecklades till följd av politiska beslut efter kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011. Den tyska energiomställningen, Energiewende, har haft en positiv påverkan på utvecklingen av förnybar energi i hela världen och därmed givit stora utsläppsminskningar globalt. 

Det stämmer att utsläppen från kolkraftverk i Tyskland ökade under 2021–2022. Men det finns fler förklaringar än kärnkraftens avveckling.  

En snabbavveckling av kärnkraft så som den har skett i Tyskland är inte något Naturskyddsföreningen driver i Sverige. Att ett så mäktigt land som Tyskland gjorde vägvalet mot förnybart och bort från fossilt och kärnkraft har dock överlag varit positivt.

I Sverige är också förutsättningarna för att avveckla kärnkraft helt annorlunda. Istället för kolkraft som riskerar öka har vi en stor del vattenkraft som kan balansera produktionen. För att kärnkraften ska kunna läggas ner utan att utsläppen ökar behöver den avvecklas successivt under en övergångsperiod, för att kunna bygga ut tillräcklig förnybar elproduktion, förstärka elnätet och ändra marknaden för att kunna ta tillvara på flexibilitet i systemet. Det är därför vi behöver ställa in oss på ett 100 procent förnybart energisystem redan idag. 

Naturskyddsföreningen anser att det är rimligt att ha kvar de reaktorer som är i bruk, men att kärnkraften på sikt ska avvecklas. Vi tror inte på investeringar i ny kärnkraft. Efter 2040 bör Sverige ha en helt förnybar energiproduktion. Både myndigheter och forskare är tydliga med att Sverige klarar ett förnybart energisystem.

Det är sannolikt att ett helt förnybart energisystem har ett lägre genomsnittligt elpris än ett där det görs nyinvesteringar i kärnkraft.  

Under normala driftsförhållanden producerar kärnkraft en jämn mängd el till samma pris. Till skillnad från vattenkraft, som kan användas för att reglera annan produktion, eller vindkraft, vars produktion styrs av väder, har kärnkraft en jämn leverans. Det gör att kärnkraften kan ha en viss stabiliserande effekt på elpriset. I ett helt förnybart elsystem med en stor andel skiftande produktion kommer priserna variera i större utsträckning. Men det behöver inte vara ett problem så länge den genomsnittliga prisnivån är låg. Nya möjligheter öppnas för de som kan styra sin elförbrukning flexibelt, exempelvis industrier som gör vätgas genom elektrolys. Dessa flexibla kunder bidrar till en viss stabilisering av priserna och energibalansen.